Jag har ju glömt! Vi blev ju uppflyttade ur Appellsök i höstas!

Jag har ju glömt bort att berätta att vi blev uppflyttade på vår 3e Söktävling! Jag uppdaterar mest allt på instagram, glömmer bort bloggen emellanåt.

3 Oktober 2015 åkte vi till Smålandstenar och startade Appellsök. Vi var i god tid och gick en sväng. Först ut var söket, vi peppade upp, jag och Zonda som vanligt och sprang runt lite och jag skallade igång henne (trots att hon är rullhund). Det är så att hon inte har riktigt detdär suiperdrivet som man önskar alla gånger, så det är viktigt att få igång henne. Och jag, som annars kan vara så utåt och igång, blir tvärtom på tävling. Så jag får jogga igång mig :P

Väl inne på banan så skickade jag först vänster, Zonda gick ut, men långsamt och bara några meter. Jag tog in henne och skickade om henne. Hon tog ny fart och gick ut på ett jättefint tomslag!
- Här blev jag lite irriterad! 😂 Jag blev irriterad på att det var tävling och att jag inte "kunde" belöna henne massvis där och då! Haha!
Berömde henne med rösten och skickade jag på höger sida. Zonda går ut och kommer strax in igen... hon har minsann markerat. Men figurantens keps. 😄😝 Haha! Jag frågade Zonda hur det stod till (jag såg nog rätt förvånad ut) då lyfte hon upp kepsen hon släppt och la den närmare mig, på mina fötter. Skrattade åt henne och gav kepsen till Tävlingsledaren.
Skickade om henne och strax var hon tillbaka med rätt markering - sin egen norskrulle!

Sen gjorde hon ett fint påvis, hon var dock inte riktigt nöjd över att figgen inte hade godis till henne, så trots att hon gick fint vid min sida i transporten in till stigen gick hon och blängde på figgen. Gullungen!

Sen, eftersom det i appellen är en figge på vardera sida stigen, så skickade jag inget mer på den sidan. Det fick jag visst avdrag för. Mer erfarna har påpekat att det inte borde ge avdrag just i appellen, men det var inget jag där och då brydde mig i.

Efter det skickade jag upprepade gånger på vänster sida och om och om igen gick Zonda ut på massa fina tomslag som jag inte kunde belöna som jag egentligen velat - men det är väl halva grejen med tävling 😛
Till slut, nästan längst bort i hörnet satt en figge! Och duktiga lilla vovven, hon markerade så fint. Påviset likaså.

Låt säga att jag var såå stolt över OSS där och då!
Vi fick självklart avdrag även för apportering av figurantens keps, inget konstigt med det!
Betyg 7 och 7,5.

Detta betydde att vi hade chans på uppflytt!
Detta då jag bestämt redan innan att vi skulle avstå både budföring och framförgåendet.


Lydnaden gick ju sisådär. Uppvärmningen blev inte vad jag hade tänkt, men vi tog oss igenom den med :)
Sen var det ju förstås det här med platsliggningen... två hundar avstod - tack till er! Ni ska veta att jag verkligen uppskattar när folk avstår platsen om de är osäkra ifall hunden ska ligga kvar!
...och sen finns det ju alltid de som inte gör så...
...redan innan platsliggningen började så var det en hund jag var klart osäker på om den skulle klara av att ligga kvar... den såg nämligen inte ut att klara av att vara på backen allt för många sekunder. :(
Och mycket riktigt, alla la ner sina hundar, och när den föraren kommit nån meter så reste sig hunden och drog, den sprang fram ett tiotal meter och stannade och luktade.

Det kanske inte verkar så illa för någon annan, men jag blir på helspänn och väntar på att det ska hända nåt, t.ex. att den  får syn på någon annan hund och flyger mot den och det blir kaos.
För i det kaoset är min hund alltid minst. Och trots att hon har en superstabil platsliggning även i konstiga situationer så är hon ändå minst om nåt händer. På det stora hela var det så klart en bra dag, men detta tog ner situationen ordentligt för mig. Och gjorde mig faktiskt lite arg. Visst, hundar är inte maskiner och det är självklart att det kan hända alla, att hunden reser sig någon gång. Men här syntes det på långt håll och en bra stund innan att det var mycket tveksamt hurvida hunden skulle kunna ligga kvar. Varför är det så viktigt för vissa att utsätta andra för sånt här?


Hur som helst, detta inlägg är ju ett halvår eller så sent, men bättre det än inte alls :D :D :D

Just nu är det även dags att anmäla sig till nån tävling i LägreSök, måste ju iaf testa! Och Zonda går bara bättre och bättre i söket sen vår uppflytt, vilket känns helt fantastiskt!

Bildbomb :) Och lite om vårens tävlingar

Detta inlägg blir mest en bildbomb på hur underbart glad Zonda blivit efter kastreringen för 6 månader sedan :D Men först lite text :P



Sen har vi även tävlat lite i vår, för första gången på två evigheter!
En start i LK2 som resulterade i uppflytt och 9 - 10p på ALLT utom rutan som vi nollade. Men trots nollad ruta blev vi uppflyttade på 164p. Och detta i ett blåsväder som gjorde att Zonda nästan lättade i vindbyarna ^^ (På riktigt - jag fick vänta på att hon skulle landa med framtassarna innan jag gick, när vi blev kommenderade framåt på läggande under gång.)

Vi har även vågat oss på ännu en start i appellsök! Förhoppningen var så klart att bli uppflyttade, men det var inte målet. Målet ar att ha roligt, att få köra ett fullt sök och genomföra hela tävlingen. Och det lyckades vi med. Inte utan lite incidenter såklart, men vi lyckades. Så nu vet jag hur en brukstävling kan vara.
När vi klev in på sökbanan så skickade jag Zonda och hon sprang ut så fint ungefär där jag skickade henne. Rutan var väldigt sned, så vänster var nästan rakt bakåt, och höger var snett framåt. Så det blev några fler skick på vänster sida för att få med sig hörnet ordentligt och det fick vi. Dock tyckte Zonda att den där figgen som satt där behövde en ordentlig utskällning - inte okej när man är rullhund. Så jag kallade in henne och skickade på andra sidan, tomslag, skickade på vänster igen - och ännu en gång skällde hon ut figgen istället för att markera. Här fick jag en plan att om jag får henne att markera figgen på andra sidan så kanske hon fattar vad det var hon skulle göra på vänstra figgen.

Och så blev det. Det blev en träff på högerfiggen, klockren och jättefin. Den figgen låg ihopkrupen under massa granris, man såg bara skorna. Efter det skickade jag ännu en gång på vänsterfiggen och Zonda går ut fem meter och blindmarkerar (tar rullen utan att vara hos figgen, sånt ger avdrag, framförallt när det var så tydligt som här), jag kallar in och skickar igen på samma ställe. Vi det här laget vet jag ju var figgen är, så när precis när Zonda är framme så kallar jag in henne - hon gör en klockren och tyst markering och även fint påvis.

Betyg 5 och 6 av de två domarna. Avdrag för utskällning av figg och blindmarkering. Men jag var skitnöjd - Zonda hade trots trasslet tuffat på slag efter slag och till slut hade min plan lyckats!

Och eftersom Zonda fått för sig att man inte ska kladdas på när man tränar så nollade vi budföringen - och därmed även uppflyttningen.

Lydnaden gick sisådär. Det var lååång väntetid mellan söket och lydnaden, och jag borde satt in Zonda i bilen mycket tidigare, men hon strosade runt och  mös på klubben vi var på, så jag hade inte hjärta att göra det ^^ Hon var mao inte så peppad när det väl var dags för lydnad. Jag trodde stenhårt att vi skulle nolla linförigheten så som det såg ut, men vi fick 7 - 7... det var ju bara att tacka och vara glad. De andra momenten, förutom framförgåendet, fick vi höga betyg på.

Dagen slutade på 230p men ingen uppflytt. Jag är dock nöjd med dagen! Visst, man har ju alltid i huvudet "tänk om hon markerat första figgen som hon brukar och ska"... osv... men jag är ändå nöjd och var det då oxå :)

Lite random bilder från senaste veckorna!

Första söket för året i lite värme. Det tyckte pumin va JÄTTEJOBBIGT! :P

Bättre då att busa runt vid Axamosjön, varma dagar, tycker Zonda. Hon får dock inte alltid bestämma. ^^

Frukostben i det gröna

Eller Langos på marknaden i Jönköping. Mycket uppskattat! 

 Just ja, vi har ju skaffat råttor. Lady Sybil och Lady Margolotta. Här myser Zonda och Margo på fönsterbäcket :)

En blöt och geggig dag vid Vätterns strand 

Den här nosen!

Repris på foton från i julas. Pälsen har ju blivit MYCKET bättre! Men hon är fortfarande helt kal över korset... rätt opraktiskt om vintern. Hoppas hon inte blir så här illa även nästa vinter.. hoppas.

Long time no see!

Long time no see!
Varning för vägg av text. Men läs gärna. Lägger alla bilder sist.

Det är ju evigheter sedan jag uppdaterade bloggen sist. Och det har hänt en hel del.
Förra inlägget handlade ju om en riktigt usel tävlingspremiär i Sök.

Aja, vi tog den inte allt för hårt faktiskt. Inte så här i efterhand.

Det som hänt sen tävlingen är att: Zonda har löpt, blivit lika skitttråkig efter löp som alltid och ca två månader efter löp så hittade vi en juvetumör i ena juvret. Då bestämde jag även att hon skulle kastreras.

Jag ska förklara.

Zonda har, under hela sin livstid (i skrivande stund har hon bara några veckor kvar till 6-årsdagen) haft dålig till urusel päls i perioder. I långa perioder har hon även varit helt kal på rumpen/korset och en bit av svansen. Aldrig kopplat till klåda, bara urusel päls (och då även dåliga klor). Vi har prövat det mesta i tillskottsväg, laxolja, Virbac Megaderm (lite samma som laxolja, men mer av allt), olivolja, rapsolja, b-vitamin på tablett, och nu i somras provade jag blodpulver - med funderingen om det kunde vara Järnbrist hon hade - detta då jag funderat på om den dåliga pälsen kan vara kopplad till löpet.

Hon åt som valp Doggy, detta på uppfödarens inrådan. Många pumiuppfödare ger rådet att ge Doggy. Jag har inget emot Doggy. Vår gammelhund åt Doggy i många år. Han mådde bra på det.
Men Zonda mådde inte bra på det. Hon var alltid hungrig, bajsade massvis och åt upp sin egen avföring ögonblickligen om man inte passade henne (drog bort henne i kopplet omgående). Detta kan ju bero på flera saker. Bl.a. på att hon inte fick i sig den näring hon behövde. Jag vet även nära släktingar till Zonda som inte heller alls mådde bra på Doggy.

Jag har prövat lite olika foder, men framförallt Bozita Robur - och då främst deras Performance-foder. Med det behövde hon inte äta så mycket och ändå hålla en bra vikt. De senaste tre åren har hon ätit färskfodret Nordic, främst deras basfoder (ett helfoder).

Jag upplever att hon mår riktigt bra på Nordic. Visst, jag kan inte säga att hon mår ljusår bättre på Nordic färskfoder än på Bozita Robur Performance torrfoder, men hon matstrejkar (nästan) aldrig på Nordic. När hon fick Robur mådde hon nog ungefär lika bra, men hon var petig med maten, åt långsamt eller sket i frukosten helt. Inte bra när man inte får mat förrän på eftermiddagen igen.

Med färskfoder har hon matstrejkat  två gånger. Ena gången var när både jag och min sambo åkte på influensan och var jätteursliga i flera veckor. Då fick hon väldigt lite aktivitet/motion, så det kanske inte är så konstigt. Andra gången var efter kastreringen. Men två veckor efter operationen, när hon mådde bättre igen, så åt hon Nordic färskfoder precis som alltid. Dessutom så tränar vi mycket, så det känns bra att ha ett foder som smälter snabbt i magen - för om jag slänger i henne frukost å vi ska ut å träna vill jag ju inte att hon ska ha massa mat i magen för länge. Hon är nog för liten för att drabbas av magomvridning, men ändå.

Alla tillskott och foder jag räknat upp har testats ganska länge, mellan 3-6 månader för de flesta tillskott, ännu mer för andra. Robur åt hon nog i en bit över ett år.

Till Blodpulvret. Testade detta i somras. Då hade Zonda varit helt kal på korset i många många månader. Hon fick det ca 3 veckor, sen åkte matte å husse på solsemester (ni vet, när det var som varmast här i Sverige) i två veckor och när vi kom hem igen (Zonda var hos hundvakt) så var pälsen helt fantastisk! Hon var inte längre kal! Inte alls faktiskt! Hon hade fått flera cm tjock och levande päls över hela sig. Det var verkligen underbart att se.

Några månader senare kom löpet. Det sammanföll med hösten och då brukar pälsen bli som sämst. Pälsen dog, blev torr och livlös. Den föll av. Vi hade hela tiden fortsatt ge blodpulver. Men det som gjorde underverk i somras var verkningslöst nu. Zonda blev som vanligt, en månad efter löpet, JÄTTESLÖ. Skittråkig rent ut sagt. Om hon var svårmotiverad innan, så var det hopplöst nu. All träning dog ut. Det var ingen idé

Två månader efter löpet hittade vi en juvertumör i nedersta vänstra juvret. Då tänkte jag att näe, nu får det vara! Så då blev det både operation av juvertumör och även en kastration samtidigt. Bort med problemen! Juvertumören visade sig, när provsvar senare kom, att den var godartad, som tur var.

Jag är verkligen inte för att skära i hunden speciellt lättvindigt. Jag har funderat på kastrering i flera år. Men det var detta som satte spiken i kistan. Jag är inte förespråkare av att skära i hunden i onödan. Men om det kan vara till hundens fördel i livet och hälsomässigt, då känns det lättare att rättfärdiga en operation. Med den urusla pälsen som Zonda alltid haft, så ska hon inte avlas på heller.

Hon opererades den 9 december 2014 på Smådjurskliniken av veterinär Helena Thörnvall. Allt gick väldigt bra, inget av såren vätskade alls. Det läkte snabbt och fint. Visst, Zonda var väldigt ynklig första dagarna, och det skar i mattehjärtat. Men efter en vecka hade hon piggnat till rätt bra. Dock höll jag henne i mera lugn i några veckor till, enligt veterinärens inrådan.

I morgon har det gått exakt en månad sedan operationen, och hittills känner jag mig väldigt nöjd med beslutet. Zonda har blivit busig igen! Hon kommer självmant med leksaker och vill leka! Och leka länge.  Det har inte hänt på kanske mer än ett år. Hon vill träna, hon tycker livet är kul igen. Hon är inte bara toksnäll och gosig längre. Hon är busig, glad, full i faan. Hon skuttar å far på promenaderna. Men behöver inte ha koppel på skogspromenaderna för att hon faktiskt ska följa med och inte stanna halvvägs för att hon tycker att det är döden. Hon hänger på och är pigg å glad istället.

Och hon vill träna igen! Nu är det bara så länge sedan vi tränat att hon tappat sin muskulatur, och vi är klart ringrostiga i sök och lydnadsträningen. Men nu  VILL hon iaf. Så mycket lättare och roligare då. Vi kommer säkerligen inte bli bäst på tävlingsbanorna, men vi kommer iaf kunna ha kul, både hon och jag.

Jag har inte sökt veterinär just pga pälsproblemen. Varför? Förutom bristen på päls, så bekommer det inte Zonda. Det kliar inte. Det är ett jätteprojekt att sätta igång, det är dyrt och det krävs ordentliga specialister. Att jag dessutom tror att det är något ärftligt gör inte saken smidigare. Dessutom har flera i min omgivning med allergihundar (av andra raser) som sökt sig till diverse rekommenderade specialister många mil bort (och nära), de har inte fått någon riktig ordning på sina hundars problem. Att starta ett sånt projekt, när hunden inte lider av åkomman mer än att hon behöver ha täcke hyfsat ofta, det är svårt att motivera, när det absolut inte behöver betyda att man får hjälp.

Jag har fått reda på, av veterinär, att kastrering dessutom kan hjälpa mot flera fall av okänd håravfall.
Av proffs på tillskott har jag endast fått de tips jag redan testat.

Som sagt, jag tror att detta är ärftligt. Jag har sett det främst på tikar på Zondas pappas sida. Zonda heter Maktez Khattiz i stamtavlan.

Jag vill dock påpeka, att även om jag inte alls gillar att avel  sker på hälsomässigt tveksamma individer, så är det lätt att förstå varför man valt att avla på de hundar som finns närmast på Zondas pappas sida - de är nämligen helt fantastiska mentalt. Miljöstarka och driviga hundar. Hundar som gillar livet. Och det är verkligen inte alla som har dålig päls. Men ändå.

Just nu hoppas jag att kastreringen ska få ordning på hormonnivåerna i Zonda, och att hon ska få mer päls. Vanligt är att hundar får annorlunda päls efter kastrering, så jag hoppas bara på mer päls. Men tills dess blir det täcken. Hon har ju oxå alltid sämre päls om löpet sammanfaller med höst/vinter, vilket det ju gjorde även denna gång. Det känns som att hormonnivårerna ställer till det - tillsammans med något bristämne på vintern, som gör att pälsen blir som sämst.



FRÅGOR till er andra som har pumi:

Har någon av er haft problem med urusel päls, klåda eller allergier?
Vad heter hunden?



Här kommer lite foton på Zonda.

 Zondas päls direkt före op. Den har redan börjat bli urusel, bli torr och falla av.

Operationssåren ett dygn efter operation. 

 Bilden ovan och nedan är tagen i julas, några veckor efter op. Här har jag noppat bort mycket "död" päls. Sån päls som är torr och bara sitter kvar för att den fortfarande sitter fast som "testar" i den lilla underullen hon har. Här är pälsen på hela kroppen, förutom huvudet och bogen, dålig. Här syns även att hon tappat en del muskulatur under hösten. Den ska byggas upp igen!

 Bilden ovan och nedan är nåt år gamla. Här syns hur konstigt hennes päls kan bete sig.  Hon är jättefluffig - men helt kal på korset. Jättemärkligt. 

 Detta är taget härom dagen. Här syns en blick som jag saknat! Hon är äntligen lite busig igen!

Nu hoppas jag att denna glada, tokiga och kloka hund kan få fortsätta vara just det!

Älskade älskade gumma!

Nedan kommer några foton som visar vilken fantastisk päls hon oxå haft, i perioder.

Den sökpremiären kunde inte ha gått sämre.

Då har vi gjort vår premiär på tävlingsbanan i sök.
Det gick uselt! Det gick många gånger sämre än mina sämsta farhågor. Kul. Jättekul. Jag var på jättebra humör efteråt... jätte...

Vi åkte till Kind bhk för att tävla i söndags, ca 1,5 timme på slingriga vägar. Zonda är en van bilåkare, så det borde inte påverkat henne, men jag kan ju inte fråga henne. Vi var på plats en timme innan upprop, gick en promenad i skogen och Zonda verkade vara på toppenhumör. Körde några extra inkallningar i skogen för att befästa KOM lite extra. Så OM jag nu skulle behöva använda det i söket så skulle det sitta lite extra. Hon verkade vara på bra humör. Verkade tycka att rusa runt i skogen och få lite vaggerydskorv på köpet var en bra grej.

Satte in henne i bilen och gick in å anmälde mig, tog en kaffe, pratade lite med de andra deltagarna (trevligt).
Sen strax efter kl tio åkte vi ut i skogen, tre sökhundar och en rapporthund. Rapporthunden började.
Jag har ju ingen aning om hur lång tid rapport tar, men de sa minst en halvtimme. Ok, då har jag lite hum om när/hur jag ska rasta/värma min hund. Gick en till kortis med Zonda, körde lite snurrar, vilket hon brukar älska. Bra som uppvärmning oxå. Fick henne att skälla lite med, för att peppa henne. Hon är ju rullhund, men pumin i henne älskar ju att skälla, så då brukar det vara ännu ett sätt att få henne på bra humör. Hennes humör är viktigt, det är en förutsättning för att det ska kunna gå bra.

Efter rapporthunden gick figgar och domare iväg för att valla rutan. Zonda och jag hade dragit startnummer ett. Vi fick alla tre ekipagen följa med samtidigt nästan hela vägen fram till rutan. Strax var det vi. De andra deltagarna påpekade vänligt till mig att inte stressa när TL ropade på mig. :) Så jag pysslade klart och så tuffade vi iväg till rutan.
Känslan hittills var hyffsat okej. Zonda hade dragit i kopplet ut till rutan, hon kändes ändå hyffsat på.
Vi fick rutan visad, den var öppen så som vi fått veta att en appellruta ska vara. Ända sedan vi lämnade Kind bhk och kört ut till sökrutan hade det varit ett ihållande regn, så rutan var så klart blöt. Det var ingen vind att tala om.
Zonda var hyffsat fokuserad och det krävdes väldigt lite pyssel för att räta upp henne på första skicket, skickade åt vänster. SÖK sa jag... och efter det så sjönk min "känsla" till botten.

Jag hade trott att Zonda kanske skulle slarva med att gå ut på djupet, men det hade jag bestämt mig för att strunta i (det får vi ta på träning). Men hon gick ut på djupet på första skicket. Med betoning på gick. Hennes sedvanliga rusning ut på första skicket var helt borta. Hon traskade ut till första hörnet och gjorde så sakteliga ett framslag. Det var svårt att se om hon höll på med sök eller om hon bara promenerade.
Sen kom hon tillbaka i hög fart, så som hon ser ut när hon hittat fig. Men hade hon någon rulle i munnen? Nepp, inte det. Jag svalde irritationen, berömde henne och skickade henne snabbt ut på andra sidan. För har man ingen rulle i munnen, då får man inte heller något påvis. :/

Hon fokuserade om och gick ut på andra sidan, dock väldigt grunt. Struntade i det, klev fram ca 10 steg och skickade på andra sidan, här gick hon ut ca fem meter och drog sen 90 grader åt höger och var mao strax ute på stigen igen, som gick lite snett, så hon var även ut på andra sidan. Jag ropade då på henne, men hon kom inte, så då sa jag inget mer, hon fortsatte ut på höger sida. Hon hittade ingen fig och var snart hos mig igen. Skickade henne igen på vänster sida och såg att hon var på väg till det stället där hon innan hittade en fig, men inte markerat. Här sa domaren/TL/nån av dom "Tiden är ute, men låt henne jobba, hon kanske hittar figgen, så kan hon iaf få göra ett påvis..." (Dom hoppades visst lika mycket som jag på iaf EN markering..). Men Zonda kommer tillbaka utan rulle, jag kallar in henne och klappar om henne, berömmer henne så gott jag kunde.

Detta var långt sämre än jag kunnat tänka mig att det skulle gå. Zonda brukar vara SÅ säker i markeringarna! Dock har hon slarvat med raka skick på senare tiden. Vi har dock tränat markeringar, så det är inte så märkligt. Det hade jag förväntat mig att det skulle va sisådär med. Men hon brukar hitta figgar! Jämt! Och hon brukar va grym på markeringar. Att ta fastrullen är ytterst sällan ett problem. Hon tar hellre den än lösrullarna. På träning.
Jag fick veta att hon varit framme hos vänsterfiggen två gånger, precis så som jag tyckte det såg ut, nosat på dennes händer och sedan kommit tillbaka till mig. Inte en antydan till att ta sin rulle.


Jag själv då.
Jag är lite irriterad på att jag "blir sämre" för varje tävling vi gör. Jag blir inte nervös och stissig som vanligt folk blir på tävling. Jag är rätt speedad i vanliga fall, så jag blir inte mer så på tävling, jag blir lugn, lite låg  möjligen. Och upplevs nog lite tveksam till vad som sker. För ett otränat öga upplevs jag nog som lugn. För dom som känner mig upplevs jag som låg, och ganska så annorlunda mot i vanliga fall.
Detta har blivit värre för varje tävling. Det suger.
När jag berättade om tävlingen för en kompis som känner mig rätt väl så påpekade hon lite viktiga saker om tävlingspsykologi. Eftersom jag är lite speedad i vanliga fall, och blir tvärt emot alla andra på tävling, så tyckte hon jag skulle fundera på att gå undan och lyssna på peppig uppåtmusik, jogga lite eller så. Så att jag blir mer som i vanliga fall. Detta blir att testa nästa gång jag vågar ge mig ut på tävling.
Sen är det oxå så att de få lyckade tävlingarna vi haft jag å Zonda, så har det av en slump blivit träningsuppehåll på mer än en vecka varje gång. Denna gång kom vi hem från 2-veckors solsemester en vecka innan tävling, så givetvis ville jag köra igen om lite sök med henne för att se vart jag hade henne. Körde på onsdagen och fredagen. Onsdagen gick toppen. Fredagen gick halvdant.
Jag hade ställt in mig på att försöka hålla humöret i schack på lydnadsplan, då fotgående inte är nåt Zonda tycker om längre. Vi kom aldrig så långt som till lydnaden.

Jag hade en mikroskopisk förhoppning om att bli uppflyttad i helgen, det var dock inte så viktigt, fokus låg på att lära mig hur sök funkar på tävling. Hur går ett påvis till på tävling, var håller domaren till, vem säger till figgen att komma fram. Allt sånt. Nu fick vi inte med oss något sådant hem. Alls.

Vi har inte tävlat på nästan ett år. Förra året tävlade vi lydnadstvåan två gånger, ena gången med uselt resultat och usel känsla, gången efter med bra humör och bra känsla, men medvetet usla betyg, jag berömde henne massa på plan. Under sensommaren/hösten gjorde vi fyra tävlingar i Rallylydnad, varav en inoff på KM. Resultaten blev här bra, men känslan var inget vidare. Jag tävlar inte bara för bra resultat, jag vill ha med känslan, annars kan det kvitta. Och nu har vi lite många tävlingar bakom oss med dålig känsla.
Det är så trist när man vet hur grym hon kan vara och har varit. Men så får man inte visa det, eller få bekräftelse på det. Lätt att bli depp då.

Ah.. det blir mycket funderande på detta.
Undrar om inlägget blev begripligt.

Har ni orkat läsa hit ska ni ha en eloge. Jag behövde skriva av mig lite.

//Sanna

Sökträning, semester å snart premiärtävling i sök

Ojsan hoppsan. Jag har ju inte skrivit på jättelänge. Eller, jag har påbörjat flera inlägg, men inte riktigt lyckats avsluta dom så att jag kan posta dom.

Vi har inte direkt legat helt på latsidan sedan i maj. Sökträningen har fortsatt och vi har varit med på vårt första läger, jag å Zonda.  Detta var ett läger på min klubb och vi var givetvis med i SÖKET! :D Det var en jättebra helg där vi hade två toppenbra instruktörer! Båda var raka i sitt sätt och kunniga som fan. Jävligt bra mao! Jag fick veta att jag pysslar alldeles för mycket i söket, och ja, nog är det så.

 Jag har sagt det förut men det tåls att sägas igen: Zonda hade kunnat gå långt... men nu har hon bara mig, så  hon får nöjja sig med att kunna allt, lite halvdant... Fast så kanske det ofta blir med ens första tävlingshund. Och ja, när jag skaffade henne så hade jag ju som mål att testa ALLT. Jag satt där, hundlös, framför Youtube och kollade på Freestyletävlingar... åh va häftigt det såg ut! DET ville jag göra! Inte tråkig strikt lydnad... Och skogsgrejer tilltalade mig inte alls. Men så hamnade jag på min älskade brukshundklubb Jönköpings bhk. Och ja, idag har jag testa lite av varje: Agility, Freestyle, HtM, Tävlingslydnad, Rallylydnad, Bruks och IPOspår och Brukssök. Och hittills gillar jag lydnaden och söket helt klar bäst. Att det kan bli så? :) Men jag är glad att jag haft inställningen att pröva allt, för annars hade vi kanske slutat innan söket, och det vore ju trist.

Jo, jag fick ju veta på lägret att jag pysslar med alldeles för mycket i söket. Det är här, hit, fot, jobba in, sök, visa, varefiggen, varedom? visa mig, visa mig då, kom igen!... Och sen petar jag på henne. Inte som en korrigering..jag bara justerar in henne åt det håll jag vill skicka...
Sen fick jag oxå höra att Zonda är alldeles FÖR LYDIG - av både sökinstruktören och brukslydnadsinstruktören. Så dom gav Zonda koppeltvång. Åtminstone på klubben. Jag har nästan aldrig koppel på Zonda, inte på klubben heller, för hon sköter sig allt som oftast väldigt bra, lyder, typ alla gillar henne, och hon gillar de flesta...

Varför? Jo, just pga detta! Hon är lydig hela tiden. Hon sköter sig hela tiden. Med koppel på behöver hon inte bry sig lika mycket, hon kan stänga av å bara lulla runt lite. Så jag har försökt hålla detta, tänka på att ha på koppel lite oftare just därför. Plus att hon får ligga mer i bilen när vi inte tränar, för att hon ska slippa jobba hela tiden.

Jag å min sambo har hunnit med två  och veckor semester på Malta. Det var två helt fantastiska veckor med MYCKET snorkling och trevliga stunder i skuggan med nåt kallt att dricka i handen. Men ja.. två veckor var lite länge att va borta från Zonda, jag hade nog gärna lagt lite av den tiden på att träna hund istället... :P Och jag förstod nog inte riktigt hur mycket jag saknat Zonda förrän jag kom hem. Det är så himla skönt att ligga i soffan och se den lilla lurvbollen ligga å vila på golvet. Det är så tomt i ett hem utan hund, det fattas liksom något. Under tiden vi var borta var Zonda hos en släkting som gillar skogspromenader. Så hon har fått gått långt varje dag och fått mycket kärlek, så det är ju inte henne det går någon nöd på. :) Men ja, hon var ju liiite glad att se oss oxå.

På söndag ska vi premiärtävla i sökappellen. Jag tror inte vi blir godkända/uppflyttade, men vi måste ut känna på hur det att tävla i bruks. Brukset skiljer sig så mycket ifrån lydnaden och rallyn att tävla i. Det är så mycket mer, av allt. Mer saker att hålla reda på, det tar mer tid, det krävs mer ork, man måste tänka mycket mer!

Hur skulle det kunna gå på söndag?
Söket - allt mellan fullt och noll. Förhoppningsvis inte noll. Troligvis inte fullt (pga mig, hennes trassliga matte). Men hon kändes bra idag, så det kan gå vägen.
Budföringen - den borde jag avstå. Hon kan hela momentet 10-mässigt, förutom delen när figgen ska klappa på henne. Då skäller hon ut vederbörande. Så, noll här. Där ryker 20 p.
Platliggningen - hon har hittills inte rest sig på en platsliggning på tre år, och då tog det 4 min och 55 sek... mao 5 sek kvar innan momentet var slut den gången. Och inte ens då försökte hon gå fram till någon.
Men vi har inte tränat så mycket med skott på länge, så vi får se. Sist jag testade med skott så låg hon så fint. Platsen brukar vara hennes säkra tia, men man kan aldrig vara säker... man är ju nämligen inte ensam på planen.
Linförigheten... oj, den är bara nåt vi måste ta oss igenom. gör vi det utan att nolla blir jag asnöjd. För Zonda har som bekant inte alls gillat att gå fot på appelplan senaste året. Här måste jag, oavsätt resultat, försöka ladda om och fokusera på nästa moment.
Framförgåendet - får avstå den. Den har vi inte ens tränat klart ens lite. Ytterligare 20 p borta.
Läggande under gång - Om Zonda bara följer med mig och går fot och jag lyckas få till kommandot utan en massa dk eller så, då kan vi få både 9 och 10p på den.
Inkallning - kan få avdrag för att hon kanske sätter sig snett. Eller om jag blir stressad och inte lyckas få iväg kommandot rätt och i lagom tid. (ha is i magen!) Vi skulle kunna få 10p här.
Apportering - hon kan tjuvstarta och sätta sig snett, annars borde denna ge bra poäng.
Hopp över hinder. Får vi inte 9 eller 10p här blir ja nog irriterad :P Hon har kunnat den asbra varenda gång senaste tiden. Men som vi vet, allt kan hända på tävling.


Så, det kan gå precis hur som helst i helgen. Men om jag bara lyckas fokusera på vad jag ska göra och inte allt annat så kan det gå bra. Jag ska inte dit för att imponera på någon, jag ska dit för att utvärdera mig själv å min hund och se vad en brukstävling är. Vi ska ha trevlig på både lydansplan och i skogen. Kan jag lyckas med det har vi en chans att det går bra. Jag ska bara släppa prestationsångesten. Den som bara har blivit sämre för varje tävling, bra där. Jag ställer som högre och högre krav på mig för varje tävling, och det stör mig.

Aja, over and out för denna gången.