Sanna och Zonda: januari 2015

Long time no see!
Varning för vägg av text. Men läs gärna. Lägger alla bilder sist.

Det är ju evigheter sedan jag uppdaterade bloggen sist. Och det har hänt en hel del.
Förra inlägget handlade ju om en riktigt usel tävlingspremiär i Sök.

Aja, vi tog den inte allt för hårt faktiskt. Inte så här i efterhand.

Det som hänt sen tävlingen är att: Zonda har löpt, blivit lika skitttråkig efter löp som alltid och ca två månader efter löp så hittade vi en juvetumör i ena juvret. Då bestämde jag även att hon skulle kastreras.

Jag ska förklara.

Zonda har, under hela sin livstid (i skrivande stund har hon bara några veckor kvar till 6-årsdagen) haft dålig till urusel päls i perioder. I långa perioder har hon även varit helt kal på rumpen/korset och en bit av svansen. Aldrig kopplat till klåda, bara urusel päls (och då även dåliga klor). Vi har prövat det mesta i tillskottsväg, laxolja, Virbac Megaderm (lite samma som laxolja, men mer av allt), olivolja, rapsolja, b-vitamin på tablett, och nu i somras provade jag blodpulver - med funderingen om det kunde vara Järnbrist hon hade - detta då jag funderat på om den dåliga pälsen kan vara kopplad till löpet.

Hon åt som valp Doggy, detta på uppfödarens inrådan. Många pumiuppfödare ger rådet att ge Doggy. Jag har inget emot Doggy. Vår gammelhund åt Doggy i många år. Han mådde bra på det.
Men Zonda mådde inte bra på det. Hon var alltid hungrig, bajsade massvis och åt upp sin egen avföring ögonblickligen om man inte passade henne (drog bort henne i kopplet omgående). Detta kan ju bero på flera saker. Bl.a. på att hon inte fick i sig den näring hon behövde. Jag vet även nära släktingar till Zonda som inte heller alls mådde bra på Doggy.

Jag har prövat lite olika foder, men framförallt Bozita Robur - och då främst deras Performance-foder. Med det behövde hon inte äta så mycket och ändå hålla en bra vikt. De senaste tre åren har hon ätit färskfodret Nordic, främst deras basfoder (ett helfoder).

Jag upplever att hon mår riktigt bra på Nordic. Visst, jag kan inte säga att hon mår ljusår bättre på Nordic färskfoder än på Bozita Robur Performance torrfoder, men hon matstrejkar (nästan) aldrig på Nordic. När hon fick Robur mådde hon nog ungefär lika bra, men hon var petig med maten, åt långsamt eller sket i frukosten helt. Inte bra när man inte får mat förrän på eftermiddagen igen.

Med färskfoder har hon matstrejkat två gånger. Ena gången var när både jag och min sambo åkte på influensan och var jätteursliga i flera veckor. Då fick hon väldigt lite aktivitet/motion, så det kanske inte är så konstigt. Andra gången var efter kastreringen. Men två veckor efter operationen, när hon mådde bättre igen, så åt hon Nordic färskfoder precis som alltid. Dessutom så tränar vi mycket, så det känns bra att ha ett foder som smälter snabbt i magen - för om jag slänger i henne frukost å vi ska ut å träna vill jag ju inte att hon ska ha massa mat i magen för länge. Hon är nog för liten för att drabbas av magomvridning, men ändå.

Alla tillskott och foder jag räknat upp har testats ganska länge, mellan 3-6 månader för de flesta tillskott, ännu mer för andra. Robur åt hon nog i en bit över ett år.

Till Blodpulvret. Testade detta i somras. Då hade Zonda varit helt kal på korset i många många månader. Hon fick det ca 3 veckor, sen åkte matte å husse på solsemester (ni vet, när det var som varmast här i Sverige) i två veckor och när vi kom hem igen (Zonda var hos hundvakt) så var pälsen helt fantastisk! Hon var inte längre kal! Inte alls faktiskt! Hon hade fått flera cm tjock och levande päls över hela sig. Det var verkligen underbart att se.

Några månader senare kom löpet. Det sammanföll med hösten och då brukar pälsen bli som sämst. Pälsen dog, blev torr och livlös. Den föll av. Vi hade hela tiden fortsatt ge blodpulver. Men det som gjorde underverk i somras var verkningslöst nu. Zonda blev som vanligt, en månad efter löpet, JÄTTESLÖ. Skittråkig rent ut sagt. Om hon var svårmotiverad innan, så var det hopplöst nu. All träning dog ut. Det var ingen idé

Två månader efter löpet hittade vi en juvertumör i nedersta vänstra juvret. Då tänkte jag att näe, nu får det vara! Så då blev det både operation av juvertumör och även en kastration samtidigt. Bort med problemen! Juvertumören visade sig, när provsvar senare kom, att den var godartad, som tur var.

Jag är verkligen inte för att skära i hunden speciellt lättvindigt. Jag har funderat på kastrering i flera år. Men det var detta som satte spiken i kistan. Jag är inte förespråkare av att skära i hunden i onödan. Men om det kan vara till hundens fördel i livet och hälsomässigt, då känns det lättare att rättfärdiga en operation. Med den urusla pälsen som Zonda alltid haft, så ska hon inte avlas på heller.

Hon opererades den 9 december 2014 på Smådjurskliniken av veterinär Helena Thörnvall. Allt gick väldigt bra, inget av såren vätskade alls. Det läkte snabbt och fint. Visst, Zonda var väldigt ynklig första dagarna, och det skar i mattehjärtat. Men efter en vecka hade hon piggnat till rätt bra. Dock höll jag henne i mera lugn i några veckor till, enligt veterinärens inrådan.

I morgon har det gått exakt en månad sedan operationen, och hittills känner jag mig väldigt nöjd med beslutet. Zonda har blivit busig igen! Hon kommer självmant med leksaker och vill leka! Och leka länge. Det har inte hänt på kanske mer än ett år. Hon vill träna, hon tycker livet är kul igen. Hon är inte bara toksnäll och gosig längre. Hon är busig, glad, full i faan. Hon skuttar å far på promenaderna. Men behöver inte ha koppel på skogspromenaderna för att hon faktiskt ska följa med och inte stanna halvvägs för att hon tycker att det är döden. Hon hänger på och är pigg å glad istället.

Och hon vill träna igen! Nu är det bara så länge sedan vi tränat att hon tappat sin muskulatur, och vi är klart ringrostiga i sök och lydnadsträningen. Men nu VILL hon iaf. Så mycket lättare och roligare då. Vi kommer säkerligen inte bli bäst på tävlingsbanorna, men vi kommer iaf kunna ha kul, både hon och jag.

Jag har inte sökt veterinär just pga pälsproblemen. Varför? Förutom bristen på päls, så bekommer det inte Zonda. Det kliar inte. Det är ett jätteprojekt att sätta igång, det är dyrt och det krävs ordentliga specialister. Att jag dessutom tror att det är något ärftligt gör inte saken smidigare. Dessutom har flera i min omgivning med allergihundar (av andra raser) som sökt sig till diverse rekommenderade specialister många mil bort (och nära), de har inte fått någon riktig ordning på sina hundars problem. Att starta ett sånt projekt, när hunden inte lider av åkomman mer än att hon behöver ha täcke hyfsat ofta, det är svårt att motivera, när det absolut inte behöver betyda att man får hjälp.

Jag har fått reda på, av veterinär, att kastrering dessutom kan hjälpa mot flera fall av okänd håravfall.
Av proffs på tillskott har jag endast fått de tips jag redan testat.

Som sagt, jag tror att detta är ärftligt. Jag har sett det främst på tikar på Zondas pappas sida. Zonda heter Maktez Khattiz i stamtavlan.

Jag vill dock påpeka, att även om jag inte alls gillar att avel sker på hälsomässigt tveksamma individer, så är det lätt att förstå varför man valt att avla på de hundar som finns närmast på Zondas pappas sida - de är nämligen helt fantastiska mentalt. Miljöstarka och driviga hundar. Hundar som gillar livet. Och det är verkligen inte alla som har dålig päls. Men ändå.

Just nu hoppas jag att kastreringen ska få ordning på hormonnivåerna i Zonda, och att hon ska få mer päls. Vanligt är att hundar får annorlunda päls efter kastrering, så jag hoppas bara på mer päls. Men tills dess blir det täcken. Hon har ju oxå alltid sämre päls om löpet sammanfaller med höst/vinter, vilket det ju gjorde även denna gång. Det känns som att hormonnivårerna ställer till det - tillsammans med något bristämne på vintern, som gör att pälsen blir som sämst.

FRÅGOR till er andra som har pumi:

Har någon av er haft problem med urusel päls, klåda eller allergier?
Vad heter hunden?

Här kommer lite foton på Zonda.

Zondas päls direkt före op. Den har redan börjat bli urusel, bli torr och falla av.

Operationssåren ett dygn efter operation.

Bilden ovan och nedan är tagen i julas, några veckor efter op. Här har jag noppat bort mycket "död" päls. Sån päls som är torr och bara sitter kvar för att den fortfarande sitter fast som "testar" i den lilla underullen hon har. Här är pälsen på hela kroppen, förutom huvudet och bogen, dålig. Här syns även att hon tappat en del muskulatur under hösten. Den ska byggas upp igen!