Då har vi gjort vår premiär på tävlingsbanan i sök.
Det gick uselt! Det gick många gånger sämre än mina sämsta farhågor. Kul. Jättekul. Jag var på jättebra humör efteråt... jätte...
Vi åkte till Kind bhk för att tävla i söndags, ca 1,5 timme på slingriga vägar. Zonda är en van bilåkare, så det borde inte påverkat henne, men jag kan ju inte fråga henne. Vi var på plats en timme innan upprop, gick en promenad i skogen och Zonda verkade vara på toppenhumör. Körde några extra inkallningar i skogen för att befästa KOM lite extra. Så OM jag nu skulle behöva använda det i söket så skulle det sitta lite extra. Hon verkade vara på bra humör. Verkade tycka att rusa runt i skogen och få lite vaggerydskorv på köpet var en bra grej.
Satte in henne i bilen och gick in å anmälde mig, tog en kaffe, pratade lite med de andra deltagarna (trevligt).
Sen strax efter kl tio åkte vi ut i skogen, tre sökhundar och en rapporthund. Rapporthunden började.
Jag har ju ingen aning om hur lång tid rapport tar, men de sa minst en halvtimme. Ok, då har jag lite hum om när/hur jag ska rasta/värma min hund. Gick en till kortis med Zonda, körde lite snurrar, vilket hon brukar älska. Bra som uppvärmning oxå. Fick henne att skälla lite med, för att peppa henne. Hon är ju rullhund, men pumin i henne älskar ju att skälla, så då brukar det vara ännu ett sätt att få henne på bra humör. Hennes humör är viktigt, det är en förutsättning för att det ska kunna gå bra.
Efter rapporthunden gick figgar och domare iväg för att valla rutan. Zonda och jag hade dragit startnummer ett. Vi fick alla tre ekipagen följa med samtidigt nästan hela vägen fram till rutan. Strax var det vi. De andra deltagarna påpekade vänligt till mig att inte stressa när TL ropade på mig. :) Så jag pysslade klart och så tuffade vi iväg till rutan.
Känslan hittills var hyffsat okej. Zonda hade dragit i kopplet ut till rutan, hon kändes ändå hyffsat på.
Vi fick rutan visad, den var öppen så som vi fått veta att en appellruta ska vara. Ända sedan vi lämnade Kind bhk och kört ut till sökrutan hade det varit ett ihållande regn, så rutan var så klart blöt. Det var ingen vind att tala om.
Zonda var hyffsat fokuserad och det krävdes väldigt lite pyssel för att räta upp henne på första skicket, skickade åt vänster. SÖK sa jag... och efter det så sjönk min "känsla" till botten.
Jag hade trott att Zonda kanske skulle slarva med att gå ut på djupet, men det hade jag bestämt mig för att strunta i (det får vi ta på träning). Men hon gick ut på djupet på första skicket. Med betoning på gick. Hennes sedvanliga rusning ut på första skicket var helt borta. Hon traskade ut till första hörnet och gjorde så sakteliga ett framslag. Det var svårt att se om hon höll på med sök eller om hon bara promenerade.
Sen kom hon tillbaka i hög fart, så som hon ser ut när hon hittat fig. Men hade hon någon rulle i munnen? Nepp, inte det. Jag svalde irritationen, berömde henne och skickade henne snabbt ut på andra sidan. För har man ingen rulle i munnen, då får man inte heller något påvis. :/
Hon fokuserade om och gick ut på andra sidan, dock väldigt grunt. Struntade i det, klev fram ca 10 steg och skickade på andra sidan, här gick hon ut ca fem meter och drog sen 90 grader åt höger och var mao strax ute på stigen igen, som gick lite snett, så hon var även ut på andra sidan. Jag ropade då på henne, men hon kom inte, så då sa jag inget mer, hon fortsatte ut på höger sida. Hon hittade ingen fig och var snart hos mig igen. Skickade henne igen på vänster sida och såg att hon var på väg till det stället där hon innan hittade en fig, men inte markerat. Här sa domaren/TL/nån av dom "Tiden är ute, men låt henne jobba, hon kanske hittar figgen, så kan hon iaf få göra ett påvis..." (Dom hoppades visst lika mycket som jag på iaf EN markering..). Men Zonda kommer tillbaka utan rulle, jag kallar in henne och klappar om henne, berömmer henne så gott jag kunde.
Detta var långt sämre än jag kunnat tänka mig att det skulle gå. Zonda brukar vara SÅ säker i markeringarna! Dock har hon slarvat med raka skick på senare tiden. Vi har dock tränat markeringar, så det är inte så märkligt. Det hade jag förväntat mig att det skulle va sisådär med. Men hon brukar hitta figgar! Jämt! Och hon brukar va grym på markeringar. Att ta fastrullen är ytterst sällan ett problem. Hon tar hellre den än lösrullarna. På träning.
Jag fick veta att hon varit framme hos vänsterfiggen två gånger, precis så som jag tyckte det såg ut, nosat på dennes händer och sedan kommit tillbaka till mig. Inte en antydan till att ta sin rulle.
Jag själv då.
Jag är lite irriterad på att jag "blir sämre" för varje tävling vi gör. Jag blir inte nervös och stissig som vanligt folk blir på tävling. Jag är rätt speedad i vanliga fall, så jag blir inte mer så på tävling, jag blir lugn, lite låg möjligen. Och upplevs nog lite tveksam till vad som sker. För ett otränat öga upplevs jag nog som lugn. För dom som känner mig upplevs jag som låg, och ganska så annorlunda mot i vanliga fall.
Detta har blivit värre för varje tävling. Det suger.
När jag berättade om tävlingen för en kompis som känner mig rätt väl så påpekade hon lite viktiga saker om tävlingspsykologi. Eftersom jag är lite speedad i vanliga fall, och blir tvärt emot alla andra på tävling, så tyckte hon jag skulle fundera på att gå undan och lyssna på peppig uppåtmusik, jogga lite eller så. Så att jag blir mer som i vanliga fall. Detta blir att testa nästa gång jag vågar ge mig ut på tävling.
Sen är det oxå så att de få lyckade tävlingarna vi haft jag å Zonda, så har det av en slump blivit träningsuppehåll på mer än en vecka varje gång. Denna gång kom vi hem från 2-veckors solsemester en vecka innan tävling, så givetvis ville jag köra igen om lite sök med henne för att se vart jag hade henne. Körde på onsdagen och fredagen. Onsdagen gick toppen. Fredagen gick halvdant.
Jag hade ställt in mig på att försöka hålla humöret i schack på lydnadsplan, då fotgående inte är nåt Zonda tycker om längre. Vi kom aldrig så långt som till lydnaden.
Jag hade en mikroskopisk förhoppning om att bli uppflyttad i helgen, det var dock inte så viktigt, fokus låg på att lära mig hur sök funkar på tävling. Hur går ett påvis till på tävling, var håller domaren till, vem säger till figgen att komma fram. Allt sånt. Nu fick vi inte med oss något sådant hem. Alls.
Vi har inte tävlat på nästan ett år. Förra året tävlade vi lydnadstvåan två gånger, ena gången med uselt resultat och usel känsla, gången efter med bra humör och bra känsla, men medvetet usla betyg, jag berömde henne massa på plan. Under sensommaren/hösten gjorde vi fyra tävlingar i Rallylydnad, varav en inoff på KM. Resultaten blev här bra, men känslan var inget vidare. Jag tävlar inte bara för bra resultat, jag vill ha med känslan, annars kan det kvitta. Och nu har vi lite många tävlingar bakom oss med dålig känsla.
Det är så trist när man vet hur grym hon kan vara och har varit. Men så får man inte visa det, eller få bekräftelse på det. Lätt att bli depp då.
Ah.. det blir mycket funderande på detta.
Undrar om inlägget blev begripligt.
Har ni orkat läsa hit ska ni ha en eloge. Jag behövde skriva av mig lite.
//Sanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar