Min dag började med att min kille väckte mig ur min sköna sömn, han skulle hem å äta frukost, så jag skulle stiga upp och äta med honom, tyckte han. Sagt å gjort. Nä, han är snäll pojken min, det var gott med frukost.
Idag har jag varit produktiv, fått ordentlig ordning på bloggen och allt. Och igår var jag å min vovva på brukshundklubben och tränade på att äta godis medan dom sköt. Det låter högt kan jag säga, jag brukar bli mer skrämd än min hund. Ja skvätter till även fast jag är berädd. Zonda däremot, ja hon går å nosar i gräset efter den dära leverpastejsbiten... PANG! Zonda tittar upp, undrar varifrån ljudet kom, inser att ingen anna brydde sig och återgår till att söka leverpastej. Hon är bra min stumpa.
Hon är verkligen bra. När jag har en verkligt pissig dag så brukar hon komma fram med sin ena pipgosis och pipa på den och trycka den mot mig i ett försök att få mig att busa med henne - det går nämligen inte att vara sur och ledsen då. Hon ger inte upp heller, matte SKA muntras upp! Hon är bäst.
Vi kommer längre och längre i koppelträningen, hon skäller inte alls lika frenetiskt längre, utan mer små, låga "boff...boff" helt okej, även om vi jobbar på att få bort även dom, men framsteg är framsteg.
Nu såhär i tonåren har gkömt ta mig tusan nästan alla trix hon kunde, men man får väl ta det onda med det goda - hon går bättre i koppel och hon står still när ja borstar henne. Alltid nåt.
Får se vad resten av veckan bjuder på. På fredag ska jag till arbetsförmedlingen på nåt "kom-igång-jippo" jag längtar sååååå! Det ska bli sååå kul... eller inte.
Arbetsförmedlingen.. nej tack, det var bra så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar