Jag vill jobba, därför att det S*G*R att vara arbetslös. Jag vill jobba för att ha nått att göra på dagarna, ha nåt planerat, känna att jag bidrar med något. Jag vill jobba för att ha råd att göra roliga saker med min kille och med min hund. För att ha råd att resa lite grann, dock inte så länge eftersom jag nu skaffat hund istället, det kastet kan jag stå, det är hon värd min vovva. Men jag vill inte jobba för att slita ut mig i förtid fysiskt och psykiskt. Det klarar inte jag. Eller, jag har prövat det och jag vill inte det längre. Men visst, ett klarar jag. Nästa höst hoppas jag att jag studerar, så tills dess har jag ju både tid och lust att ge järnet. Men det är klart, alla har en gräns.
Återigen, arbetsförmedlingen är ett skämt. Jag har nu varit där 3 ggr på några veckor och det har inte gett mig nåt. Ingen tro på att jag kan få jobb, inte nån ork att göra nåt vettigt. Inga pengar heller för den delen. Det har inte gett mig nåt annat än skuldkänslor - för DET har jag ju nytta av!? Däremot var jag på ungdomsmottagningen idag och förnyade mitt preventivmedelsrecept (vilket jävla ord), ja, i alla fall, jag pratade med henne (barnmorska/psykolog) i kanske en kvart och den tiden gav mig betydligt mycket mer - även vad gäller hopp om arbete - än vad alla besök hos arbetsförmedlingen har gjort. Och hon jobbar inte ens med att få ut folk i arbetslivet. Ibland blir man ju mörkrädd. Det är nämligen precis vad jag blir när jag är i kontakt med arbetsförmedlingen. Mörkrädd.
Nä, men med förhoppningsvis lite förnyad kraft ska jag ta och byta däck på bilen i helgen, det är ungefär vad jag planerat. jo, det ska på extraljus på den - som varje vinter.
Ett låttips kan passa idag oxå: Raubtier - Änglar
Lätt bästa låten på länge!
"Vi tror på livet före döden,
För sedan blir det svårt."
http://www.youtube.com/watch?v=bX09bX58Jv4
(kopiera texten och klistra in)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar