En superstar har flyttat in!

Välkommen The Look Firework Huayra!

Huayra - Det uttalas som Hajja, fast med R - Hajj-ra, eller om man vill det, med ett mer amerikanskt R, Alltså Hajj-rah. Bäst att förtydliga detta, för det är hittills ingen som gissat rätt utan förklaring, hehe. Huayra har vi tagit från en supersportbil, märket Pagani. Förra modellen hette Pagani Zonda R och efterföljaren heter alltså Pagani Huayra!
Mycket passande, tycker vi, jag och hussen i familjen. :D

Huayra, en Borer Collie, är en livsglad tjej som föddes på nyårsafton 2015 hos kennel The Look efter mamma My true friend Gucci (Arabella) och pappa Come by Walle (Walle). Huayra är en cool och härlig liten buse som tycker att det allra mesta är kul. Om nån situation blir mycket eller lite jobbig så sätter hon sig helt sonika på rumpan och studerar, tar in och funderar. Vi har, pga slumpen, testat hur hon fungerar på skott och ena gången tittade hon dit ljudet kom ifrån, men var mer sugen det det godisregn jag erbjöd då. Andra gången så var skottet på lite längre håll och då kunde hon inte bry sig mindre!

Hon är i skrivande stund 12 veckor och 3 dagar, på fotona är hon 11v. Hon är en superfrän liten skit och jag kunde inte vara mer nöjd med henne! Att det skulle vara så här enkelt att ha valp trodde jag aldrig heller att det skulle vara. Om hon biter på nåt förbjudet så erbjuder man något tillåtet istället och då bara köper hon det! Över huvud taget så är hon så lättstyrd till vad som är tillåtet istället för vad som inte är det. Det hände ju inte när Zonda var liten! Zonda tyckte f.ö. att hon var störst bäst och vackrast redan som 9 veckors valp. ...där är dom nog inte helt oense, då Huayra oxå verkar tycka att Zonda är bäst i världen.

Hon är min lilla superstar! 

Tanken och förhoppningen är att tävla Brukssök seriöst med Huayra, men även Tävlingslydnad. Vi har såklart även tänkt testa Vallning, men vart det bär oss det tar jag som det kommer. Kanske blir det en kul grej att göra några gånger i månaden. Kanske slutar jag med allt annat och bara satsar på vallning, det får tiden utvisa. Men min lilla superstar, det är hon!

Zonda försöker hävda att hon tycker att det är jobbigt att ha fått en lillasyster, men egentligen älskar hon att få vara någons största idol!

Min supersöta superstar!
Inte bara snabblärd och cool, utan även väldigt snäll!

Huayra/Hajjra
Härja

HurraHurra
Hua-ohyra

Älskat litet barn har många namn!

 

Lillasyrran, jag ska lära dig allt jag kan!

Jag har ju glömt! Vi blev ju uppflyttade ur Appellsök i höstas!

Jag har ju glömt bort att berätta att vi blev uppflyttade på vår 3e Söktävling! Jag uppdaterar mest allt på instagram, glömmer bort bloggen emellanåt.

3 Oktober 2015 åkte vi till Smålandstenar och startade Appellsök. Vi var i god tid och gick en sväng. Först ut var söket, vi peppade upp, jag och Zonda som vanligt och sprang runt lite och jag skallade igång henne (trots att hon är rullhund). Det är så att hon inte har riktigt detdär suiperdrivet som man önskar alla gånger, så det är viktigt att få igång henne. Och jag, som annars kan vara så utåt och igång, blir tvärtom på tävling. Så jag får jogga igång mig :P

Väl inne på banan så skickade jag först vänster, Zonda gick ut, men långsamt och bara några meter. Jag tog in henne och skickade om henne. Hon tog ny fart och gick ut på ett jättefint tomslag!
- Här blev jag lite irriterad! 😂 Jag blev irriterad på att det var tävling och att jag inte "kunde" belöna henne massvis där och då! Haha!
Berömde henne med rösten och skickade jag på höger sida. Zonda går ut och kommer strax in igen... hon har minsann markerat. Men figurantens keps. 😄😝 Haha! Jag frågade Zonda hur det stod till (jag såg nog rätt förvånad ut) då lyfte hon upp kepsen hon släppt och la den närmare mig, på mina fötter. Skrattade åt henne och gav kepsen till Tävlingsledaren.
Skickade om henne och strax var hon tillbaka med rätt markering - sin egen norskrulle!

Sen gjorde hon ett fint påvis, hon var dock inte riktigt nöjd över att figgen inte hade godis till henne, så trots att hon gick fint vid min sida i transporten in till stigen gick hon och blängde på figgen. Gullungen!

Sen, eftersom det i appellen är en figge på vardera sida stigen, så skickade jag inget mer på den sidan. Det fick jag visst avdrag för. Mer erfarna har påpekat att det inte borde ge avdrag just i appellen, men det var inget jag där och då brydde mig i.

Efter det skickade jag upprepade gånger på vänster sida och om och om igen gick Zonda ut på massa fina tomslag som jag inte kunde belöna som jag egentligen velat - men det är väl halva grejen med tävling 😛
Till slut, nästan längst bort i hörnet satt en figge! Och duktiga lilla vovven, hon markerade så fint. Påviset likaså.

Låt säga att jag var såå stolt över OSS där och då!
Vi fick självklart avdrag även för apportering av figurantens keps, inget konstigt med det!
Betyg 7 och 7,5.

Detta betydde att vi hade chans på uppflytt!
Detta då jag bestämt redan innan att vi skulle avstå både budföring och framförgåendet.


Lydnaden gick ju sisådär. Uppvärmningen blev inte vad jag hade tänkt, men vi tog oss igenom den med :)
Sen var det ju förstås det här med platsliggningen... två hundar avstod - tack till er! Ni ska veta att jag verkligen uppskattar när folk avstår platsen om de är osäkra ifall hunden ska ligga kvar!
...och sen finns det ju alltid de som inte gör så...
...redan innan platsliggningen började så var det en hund jag var klart osäker på om den skulle klara av att ligga kvar... den såg nämligen inte ut att klara av att vara på backen allt för många sekunder. :(
Och mycket riktigt, alla la ner sina hundar, och när den föraren kommit nån meter så reste sig hunden och drog, den sprang fram ett tiotal meter och stannade och luktade.

Det kanske inte verkar så illa för någon annan, men jag blir på helspänn och väntar på att det ska hända nåt, t.ex. att den  får syn på någon annan hund och flyger mot den och det blir kaos.
För i det kaoset är min hund alltid minst. Och trots att hon har en superstabil platsliggning även i konstiga situationer så är hon ändå minst om nåt händer. På det stora hela var det så klart en bra dag, men detta tog ner situationen ordentligt för mig. Och gjorde mig faktiskt lite arg. Visst, hundar är inte maskiner och det är självklart att det kan hända alla, att hunden reser sig någon gång. Men här syntes det på långt håll och en bra stund innan att det var mycket tveksamt hurvida hunden skulle kunna ligga kvar. Varför är det så viktigt för vissa att utsätta andra för sånt här?


Hur som helst, detta inlägg är ju ett halvår eller så sent, men bättre det än inte alls :D :D :D

Just nu är det även dags att anmäla sig till nån tävling i LägreSök, måste ju iaf testa! Och Zonda går bara bättre och bättre i söket sen vår uppflytt, vilket känns helt fantastiskt!

Varit på Utställning

Då har vi varit på Svkfur utställning. Ja, jag ställde inte ut Zonda, men vi var där och tittade iaf.
Träffade lite folk, både vänner och nya ansikten - inte minst folk var bloggar man följt i flera år, eller haft på facebook länge men aldrig träffat på riktigt. Så kul att få ett ansikte på er och få träffa era hundar!

Zonda gjorde det hon är bäst på när det är stökigt. Hon tog det jääääävligt lugnt. Och tiggde. Massvis. Det var många unga hundar på plats och det märktes. Det gafflades å höll på. Det är så skönt att Zonda inte är sån längre! Eller... inte så ofta i alla fall...
Träffade Teyla och Qshmis matte Ida så klart! Så kul att ses igen, även om det är under något märkliga omständigheter, Utsällning...

Utställning, ännu en gång fick jag det bekräftat för mig att hundutställning, det är för andra än mig. Om jag någon gång skaffar en hund som "måste" på utställning, då får nog nån annan göra det ^^
Jag känner mig så malplacerad och klumpig i en sån miljö och tillställning så det är inte klokt.
Träffade även en person till som kör Brukssök med sin Pumi - så kul! Blev så peppad på att tävla igen då ju! Ska träna imorgon, det har varit glest med träningar i sommar, så vi får väl se hur det går. Men om det går bra blir det nog en anmälan till tävling igen. Vi har ju egentligen en liten chans att faktiskt kunna bli uppflyttade!

Efter en dag i Mariestad i pumins tecken så blev det att stanna till vid min killes garage/verkstad och promenera genom skogen till Domsand och Vätterstranden i Bankeryd. Där fotade jag dagens första foton på min egen hund ^^
Zonda gjorde som hon alltid gör när det är sand - hon rusade och grävde och rusade och grävde om vart annat! Det blev bus i sandslänt och apportering i vattenkanten. Och mer grääääva! Lyckorus. Zonda tyckte nog att hon minsann varit ordentlig heeeela långa dagen, så nu släppte det :D

En mycket trevlig avslutning på en bra dag.

Bildbomb från fredag kväll och lördag kväll vid stranden :)

På fredagkvällen åkte vi för ovanlighetens skull upp på stan och tog oss en kaffe
 och fika, Jag, Zonda och hennes underbara husse. 

Det underbara trasselsuddet i gräset är alltså två Komondorer, en vuxen och en valp. Hur gulligt är det inte?

Lortiga hundar är glada hundar. 

Zondas päls på ryggen efter några varv i sanden :)

Dom kan verkligen konsten att skita ner sig, våra små älsklingar!

Bildbomb :) Och lite om vårens tävlingar

Detta inlägg blir mest en bildbomb på hur underbart glad Zonda blivit efter kastreringen för 6 månader sedan :D Men först lite text :P



Sen har vi även tävlat lite i vår, för första gången på två evigheter!
En start i LK2 som resulterade i uppflytt och 9 - 10p på ALLT utom rutan som vi nollade. Men trots nollad ruta blev vi uppflyttade på 164p. Och detta i ett blåsväder som gjorde att Zonda nästan lättade i vindbyarna ^^ (På riktigt - jag fick vänta på att hon skulle landa med framtassarna innan jag gick, när vi blev kommenderade framåt på läggande under gång.)

Vi har även vågat oss på ännu en start i appellsök! Förhoppningen var så klart att bli uppflyttade, men det var inte målet. Målet ar att ha roligt, att få köra ett fullt sök och genomföra hela tävlingen. Och det lyckades vi med. Inte utan lite incidenter såklart, men vi lyckades. Så nu vet jag hur en brukstävling kan vara.
När vi klev in på sökbanan så skickade jag Zonda och hon sprang ut så fint ungefär där jag skickade henne. Rutan var väldigt sned, så vänster var nästan rakt bakåt, och höger var snett framåt. Så det blev några fler skick på vänster sida för att få med sig hörnet ordentligt och det fick vi. Dock tyckte Zonda att den där figgen som satt där behövde en ordentlig utskällning - inte okej när man är rullhund. Så jag kallade in henne och skickade på andra sidan, tomslag, skickade på vänster igen - och ännu en gång skällde hon ut figgen istället för att markera. Här fick jag en plan att om jag får henne att markera figgen på andra sidan så kanske hon fattar vad det var hon skulle göra på vänstra figgen.

Och så blev det. Det blev en träff på högerfiggen, klockren och jättefin. Den figgen låg ihopkrupen under massa granris, man såg bara skorna. Efter det skickade jag ännu en gång på vänsterfiggen och Zonda går ut fem meter och blindmarkerar (tar rullen utan att vara hos figgen, sånt ger avdrag, framförallt när det var så tydligt som här), jag kallar in och skickar igen på samma ställe. Vi det här laget vet jag ju var figgen är, så när precis när Zonda är framme så kallar jag in henne - hon gör en klockren och tyst markering och även fint påvis.

Betyg 5 och 6 av de två domarna. Avdrag för utskällning av figg och blindmarkering. Men jag var skitnöjd - Zonda hade trots trasslet tuffat på slag efter slag och till slut hade min plan lyckats!

Och eftersom Zonda fått för sig att man inte ska kladdas på när man tränar så nollade vi budföringen - och därmed även uppflyttningen.

Lydnaden gick sisådär. Det var lååång väntetid mellan söket och lydnaden, och jag borde satt in Zonda i bilen mycket tidigare, men hon strosade runt och  mös på klubben vi var på, så jag hade inte hjärta att göra det ^^ Hon var mao inte så peppad när det väl var dags för lydnad. Jag trodde stenhårt att vi skulle nolla linförigheten så som det såg ut, men vi fick 7 - 7... det var ju bara att tacka och vara glad. De andra momenten, förutom framförgåendet, fick vi höga betyg på.

Dagen slutade på 230p men ingen uppflytt. Jag är dock nöjd med dagen! Visst, man har ju alltid i huvudet "tänk om hon markerat första figgen som hon brukar och ska"... osv... men jag är ändå nöjd och var det då oxå :)

Lite random bilder från senaste veckorna!

Första söket för året i lite värme. Det tyckte pumin va JÄTTEJOBBIGT! :P

Bättre då att busa runt vid Axamosjön, varma dagar, tycker Zonda. Hon får dock inte alltid bestämma. ^^

Frukostben i det gröna

Eller Langos på marknaden i Jönköping. Mycket uppskattat! 

 Just ja, vi har ju skaffat råttor. Lady Sybil och Lady Margolotta. Här myser Zonda och Margo på fönsterbäcket :)

En blöt och geggig dag vid Vätterns strand 

Den här nosen!

Repris på foton från i julas. Pälsen har ju blivit MYCKET bättre! Men hon är fortfarande helt kal över korset... rätt opraktiskt om vintern. Hoppas hon inte blir så här illa även nästa vinter.. hoppas.

Attityden tillbaka i träningen!

Innan kastreringen var det lönlöst att träna eller tävla lydnad, men nu vill vi ut på tävlingsbanorna å det snaraste! Attityden senaste tiden har varit helt fantastisk och hon mår bara bättre och bättre! Igår lekte hon med en ettårig pumi, och Tant Zonda snart 6 år var minst lika busig som ettåringen. Det är så härligt att se! Och ikväll tränade vi lite lydnad igen, och vilken attityd! hon svävar fram! Det är så underbar härligt att se sin hund må så bra igen! Detta på filmen nedan är i en helt främmande lokal, där det var flera andra ekipage och det ekade mycket, men hon höll ett fantastiskt fokus!

Det var allt för denna gången, ska försöka uppdatera oftare, och inte en vägg av text i halvåret.

Long time no see!

Long time no see!
Varning för vägg av text. Men läs gärna. Lägger alla bilder sist.

Det är ju evigheter sedan jag uppdaterade bloggen sist. Och det har hänt en hel del.
Förra inlägget handlade ju om en riktigt usel tävlingspremiär i Sök.

Aja, vi tog den inte allt för hårt faktiskt. Inte så här i efterhand.

Det som hänt sen tävlingen är att: Zonda har löpt, blivit lika skitttråkig efter löp som alltid och ca två månader efter löp så hittade vi en juvetumör i ena juvret. Då bestämde jag även att hon skulle kastreras.

Jag ska förklara.

Zonda har, under hela sin livstid (i skrivande stund har hon bara några veckor kvar till 6-årsdagen) haft dålig till urusel päls i perioder. I långa perioder har hon även varit helt kal på rumpen/korset och en bit av svansen. Aldrig kopplat till klåda, bara urusel päls (och då även dåliga klor). Vi har prövat det mesta i tillskottsväg, laxolja, Virbac Megaderm (lite samma som laxolja, men mer av allt), olivolja, rapsolja, b-vitamin på tablett, och nu i somras provade jag blodpulver - med funderingen om det kunde vara Järnbrist hon hade - detta då jag funderat på om den dåliga pälsen kan vara kopplad till löpet.

Hon åt som valp Doggy, detta på uppfödarens inrådan. Många pumiuppfödare ger rådet att ge Doggy. Jag har inget emot Doggy. Vår gammelhund åt Doggy i många år. Han mådde bra på det.
Men Zonda mådde inte bra på det. Hon var alltid hungrig, bajsade massvis och åt upp sin egen avföring ögonblickligen om man inte passade henne (drog bort henne i kopplet omgående). Detta kan ju bero på flera saker. Bl.a. på att hon inte fick i sig den näring hon behövde. Jag vet även nära släktingar till Zonda som inte heller alls mådde bra på Doggy.

Jag har prövat lite olika foder, men framförallt Bozita Robur - och då främst deras Performance-foder. Med det behövde hon inte äta så mycket och ändå hålla en bra vikt. De senaste tre åren har hon ätit färskfodret Nordic, främst deras basfoder (ett helfoder).

Jag upplever att hon mår riktigt bra på Nordic. Visst, jag kan inte säga att hon mår ljusår bättre på Nordic färskfoder än på Bozita Robur Performance torrfoder, men hon matstrejkar (nästan) aldrig på Nordic. När hon fick Robur mådde hon nog ungefär lika bra, men hon var petig med maten, åt långsamt eller sket i frukosten helt. Inte bra när man inte får mat förrän på eftermiddagen igen.

Med färskfoder har hon matstrejkat  två gånger. Ena gången var när både jag och min sambo åkte på influensan och var jätteursliga i flera veckor. Då fick hon väldigt lite aktivitet/motion, så det kanske inte är så konstigt. Andra gången var efter kastreringen. Men två veckor efter operationen, när hon mådde bättre igen, så åt hon Nordic färskfoder precis som alltid. Dessutom så tränar vi mycket, så det känns bra att ha ett foder som smälter snabbt i magen - för om jag slänger i henne frukost å vi ska ut å träna vill jag ju inte att hon ska ha massa mat i magen för länge. Hon är nog för liten för att drabbas av magomvridning, men ändå.

Alla tillskott och foder jag räknat upp har testats ganska länge, mellan 3-6 månader för de flesta tillskott, ännu mer för andra. Robur åt hon nog i en bit över ett år.

Till Blodpulvret. Testade detta i somras. Då hade Zonda varit helt kal på korset i många många månader. Hon fick det ca 3 veckor, sen åkte matte å husse på solsemester (ni vet, när det var som varmast här i Sverige) i två veckor och när vi kom hem igen (Zonda var hos hundvakt) så var pälsen helt fantastisk! Hon var inte längre kal! Inte alls faktiskt! Hon hade fått flera cm tjock och levande päls över hela sig. Det var verkligen underbart att se.

Några månader senare kom löpet. Det sammanföll med hösten och då brukar pälsen bli som sämst. Pälsen dog, blev torr och livlös. Den föll av. Vi hade hela tiden fortsatt ge blodpulver. Men det som gjorde underverk i somras var verkningslöst nu. Zonda blev som vanligt, en månad efter löpet, JÄTTESLÖ. Skittråkig rent ut sagt. Om hon var svårmotiverad innan, så var det hopplöst nu. All träning dog ut. Det var ingen idé

Två månader efter löpet hittade vi en juvertumör i nedersta vänstra juvret. Då tänkte jag att näe, nu får det vara! Så då blev det både operation av juvertumör och även en kastration samtidigt. Bort med problemen! Juvertumören visade sig, när provsvar senare kom, att den var godartad, som tur var.

Jag är verkligen inte för att skära i hunden speciellt lättvindigt. Jag har funderat på kastrering i flera år. Men det var detta som satte spiken i kistan. Jag är inte förespråkare av att skära i hunden i onödan. Men om det kan vara till hundens fördel i livet och hälsomässigt, då känns det lättare att rättfärdiga en operation. Med den urusla pälsen som Zonda alltid haft, så ska hon inte avlas på heller.

Hon opererades den 9 december 2014 på Smådjurskliniken av veterinär Helena Thörnvall. Allt gick väldigt bra, inget av såren vätskade alls. Det läkte snabbt och fint. Visst, Zonda var väldigt ynklig första dagarna, och det skar i mattehjärtat. Men efter en vecka hade hon piggnat till rätt bra. Dock höll jag henne i mera lugn i några veckor till, enligt veterinärens inrådan.

I morgon har det gått exakt en månad sedan operationen, och hittills känner jag mig väldigt nöjd med beslutet. Zonda har blivit busig igen! Hon kommer självmant med leksaker och vill leka! Och leka länge.  Det har inte hänt på kanske mer än ett år. Hon vill träna, hon tycker livet är kul igen. Hon är inte bara toksnäll och gosig längre. Hon är busig, glad, full i faan. Hon skuttar å far på promenaderna. Men behöver inte ha koppel på skogspromenaderna för att hon faktiskt ska följa med och inte stanna halvvägs för att hon tycker att det är döden. Hon hänger på och är pigg å glad istället.

Och hon vill träna igen! Nu är det bara så länge sedan vi tränat att hon tappat sin muskulatur, och vi är klart ringrostiga i sök och lydnadsträningen. Men nu  VILL hon iaf. Så mycket lättare och roligare då. Vi kommer säkerligen inte bli bäst på tävlingsbanorna, men vi kommer iaf kunna ha kul, både hon och jag.

Jag har inte sökt veterinär just pga pälsproblemen. Varför? Förutom bristen på päls, så bekommer det inte Zonda. Det kliar inte. Det är ett jätteprojekt att sätta igång, det är dyrt och det krävs ordentliga specialister. Att jag dessutom tror att det är något ärftligt gör inte saken smidigare. Dessutom har flera i min omgivning med allergihundar (av andra raser) som sökt sig till diverse rekommenderade specialister många mil bort (och nära), de har inte fått någon riktig ordning på sina hundars problem. Att starta ett sånt projekt, när hunden inte lider av åkomman mer än att hon behöver ha täcke hyfsat ofta, det är svårt att motivera, när det absolut inte behöver betyda att man får hjälp.

Jag har fått reda på, av veterinär, att kastrering dessutom kan hjälpa mot flera fall av okänd håravfall.
Av proffs på tillskott har jag endast fått de tips jag redan testat.

Som sagt, jag tror att detta är ärftligt. Jag har sett det främst på tikar på Zondas pappas sida. Zonda heter Maktez Khattiz i stamtavlan.

Jag vill dock påpeka, att även om jag inte alls gillar att avel  sker på hälsomässigt tveksamma individer, så är det lätt att förstå varför man valt att avla på de hundar som finns närmast på Zondas pappas sida - de är nämligen helt fantastiska mentalt. Miljöstarka och driviga hundar. Hundar som gillar livet. Och det är verkligen inte alla som har dålig päls. Men ändå.

Just nu hoppas jag att kastreringen ska få ordning på hormonnivåerna i Zonda, och att hon ska få mer päls. Vanligt är att hundar får annorlunda päls efter kastrering, så jag hoppas bara på mer päls. Men tills dess blir det täcken. Hon har ju oxå alltid sämre päls om löpet sammanfaller med höst/vinter, vilket det ju gjorde även denna gång. Det känns som att hormonnivårerna ställer till det - tillsammans med något bristämne på vintern, som gör att pälsen blir som sämst.



FRÅGOR till er andra som har pumi:

Har någon av er haft problem med urusel päls, klåda eller allergier?
Vad heter hunden?



Här kommer lite foton på Zonda.

 Zondas päls direkt före op. Den har redan börjat bli urusel, bli torr och falla av.

Operationssåren ett dygn efter operation. 

 Bilden ovan och nedan är tagen i julas, några veckor efter op. Här har jag noppat bort mycket "död" päls. Sån päls som är torr och bara sitter kvar för att den fortfarande sitter fast som "testar" i den lilla underullen hon har. Här är pälsen på hela kroppen, förutom huvudet och bogen, dålig. Här syns även att hon tappat en del muskulatur under hösten. Den ska byggas upp igen!

 Bilden ovan och nedan är nåt år gamla. Här syns hur konstigt hennes päls kan bete sig.  Hon är jättefluffig - men helt kal på korset. Jättemärkligt. 

 Detta är taget härom dagen. Här syns en blick som jag saknat! Hon är äntligen lite busig igen!

Nu hoppas jag att denna glada, tokiga och kloka hund kan få fortsätta vara just det!

Älskade älskade gumma!

Nedan kommer några foton som visar vilken fantastisk päls hon oxå haft, i perioder.