Det har gått mot höst, och den har snart passerat.
Vad gör vi?
Ja, jag har tröttnat på träning på platta lydnadsplaner. Så vi har ställt in det ett tag. Det är kanske ändå bra med lite vila från den ett tag. Varför har jag tröttnat? Det har ju "gått så bra"?
Därför att Zonda inte känns som om hon tycket det är så där kul, som jag vill att hon ska tycka, och vet att hon KAN tycka.
Så vi har kört sök! DET är kul!
Vi har kört sök lite sporadiskt då och då. Inte gått nån kurs eller så, bara känt på det lite och hjälpt till att figga för de andra hundarna. Men denna höst känns det verkligen som om vi kommit igång på riktigt.
För några veckor sen så var min plan att köra 3-4 skick, paus, och sen några skick till, och även ta det lugnt emellan skicken. Detta för att hon mot slutet inte verkar orka lika mycket - alltså att hennes kondis kanske inte riktigt är så bra som den kanske borde vara... Aja, det var värt ett försök, jag är glad att jag testade det. Nu kan vi räkna bort det. :P
Jag har fått höra väldigt många gånger att jag måste ha MINDRE lydnad på henne på stigen. Mindre? men.. men..?
men..? MINDRE lydnad? Det är ju skitsvårt jöh!
Hur skulle jag omsätta detta till verklighet? Knappt "Samla ihop" hunden mellan skicken?
Men men, nästa träning så försökte jag pröva detta. (Så klart efter feedback och goda samtal med träningskamrater.) Första skicket så gick hon rakt ut och hittade figgen, fick sitt godis (vi kör inga påvis än) och kom till baka när jag kallade - jag gick in i rutan lite framför där hon var och mötte upp henne, sa ett kort bra, tog ett finger i halsbandet och fysiskt drog med henne till stigen igen (minimalt med lydnad var det ju..?) och så fort jag kom ut på stigen igen så klev jag ut en meter där vi skulle köra nästa skick och skickade henne innan jag stannade.
Och som hon sprang! Inga pauser, totalt 7 skick tror jag det blev, i kuperad terräng. För varje skick förstod hon den delen att hon skulle springa frammåt i rutan lite innan hon sprang in (efter som jag mötte upp henne).
Näst sista skicket så stannade hon efter bara ca 7 meter och tittade på mig typ "Ska jag verkligen hitåt? Det är ju JÄTTEsnårigt?" Men jag hade faktiskt is i magen och höll käften och tittade intresserat in i rutan mot "vad hon skulle hitta" och inte på henne. Och jajjemän, hon kom igång igen utan mer hjälp en så från mig och hittade strax därpå figgen. Duktig vovva!
Sista skicket började hon bli trött. Jag hade bett figgarna och stigvakten att de figgarna skulle vara närmare och närmare stigen främst de sista skicken, så att hon verkligen skulle få lyckas. Men som har hänt innan så blev det nån miss i komunikationen/glömsla? och sista figgen var längst ut på djupet i ordentligt kuperad terräng. Ännu en gång sprang Zonda bara kanske 10 meter in i rutan och stannade upp och tittade på mig, det KAN ha varit mitt fel, jag kan ha varit lite otydlig när jag skickade henne den gången (minns inte riktigt), plus att här börjar hon absolut bli trött. Hon stannade, jag var tyst ännu en gång, alla på stigen tittade ivrigt in i rutan och efter några sekunder så drar hon sig innåt igen, om än med något reducerad hastighet jämfört med tidigare i rutan - men hon GJORDE det fortfarande! Och strax efter hittade hon figgen! Duktig vovva!
Det var en sån där sällsynt asbra träning! Känns helt okej att skita i planlydnad ett par månader och fokusera på detta istället. :)
Det bästa är att hon verkar älska sök! Sist när jag tog henne ur bilen var hon skitslö, gick och lullade i gräskanten. Inget funkade för att få igång henne, varken snurr inkallningar eller hoppa-studsa trix. Hon gjorde ju det hon blev tillsagt, men inte med nån entusiasm.
Men så började vi närma oss sökrutan, och hon förstår att det är just Sök på gång, då "vaknar" hon, spänner sig och är HELT på g! Då kan jag peppa henne lite extra med att viska bra saker och stryka henne på bogen. Och sen är det bara att köra! Det är en helt underbar känsla när man tänkt göra nåt och hon bara så ändrar inställning och går från sömnig/ointresserad till vaken, pigg och tvärfokuserad!
Halloween har ju passerat! Zonda fick så klart pröva diverse inköpta maskeradprylar. Hon är ju snäll, hon gör det ju, men först när jag bad henne hålla svärdet så såg hon nöjd ut! En mycket roligare uppgift än att bara stå helt still! Goa vovva!
Här om dagen fick husse hem ett paket med prylar - prylar han fick rädda å det snaraste när pumin såg att han fixat PRESENT till HENNE! EN KARTOOOONG!!!
AAAAAAHHHHHH-ANFALL!
Och vips så hade hon på riktigt anfallit kartongen, vält hälften av grejerna på kontoret och noggrant börjat slita wellpappen i stycken. Mycket nöjd med husse den dagen, som kommer hem med så FINA presenter!
I övrigt är det väl lite mellanläge här hemma just nu. Zonda har dragit på sig noskvalster så det blir inte så mycket aktivitet förrän det börjat ge sig, och framförallt inte smittar längre. Jobbigt, för vi måste se till att några andras hundar hon träffar ofta medicineras. Det är ifrån dom det kom, men det insåg vi inte förrän det var för sent... Aja, det är ju inte direkt dödligt.
Avslutar med en bild på kompisens Pinscher. Gosvovven, så liten han kan bli när han vill sitta i knät :P
Just ja, kanske ska berätta vad det är för ras på hunden i förra inlägget!
Det är en nedklippt dvärgschnauzer! Så lik en pumi, fast mer "stabbig" och mindre. Men å så söt!
