Förkyld å ynklig, men Zonda är på G igen!

Då har förkylningen kommit hem till oss.
Killen var hemma från jobbet några dagar, så det var ju bara en tidsfråga, så nu är jag oxå förkyld som tusan. Var dock på jobbet idag iaf, och ja, det gick rätt bra faktiskt, trots förkylningen. När ja kommer hem däremot finns inte mycket energi kvar. Och lilla skithunden har som i ett *poff* kommit ur sin skendräktighet och nu är hon jättestimmig, vill jobba å leka å göra nåt mest hela tiden. Dumt å va i osynk med sin hund så pass. Aja, nu kan vi ju börja träna igen iaf, så när jag får orken tillbaka så kan ja ju börja att äntligen anmäla mig till lite tävlingar. Tänkte komma ur både lydnadsettan å rally nybörjare nästa år. Hittills har jag ju bara tränat å tränat å tränat en massa (å tävlat inoff), men min lilla hund behöver få visa hur grym hon är även på officiell tävling, det förtjänar hon!

Upp å ner, bra å jobbigt

Livet går upp och ner och fram och tillbaka.

Jag har fått ett jobb. Ett visstidsjobb på ett bemanningsföretag. Det är inget "detta är vad jag vill jobba med resten av mitt liv"-jobb, men det är helt okej, folk på arbetsplatsen är snälla, hjälpsamma, trevliga och glada. Sysslorna är tunga men jag har inget emot det faktiskt. Med lite tur blir jag lite stark på köpet, det kan ju behövas ;)

Men så kom jag hem och fick syn på en bild på gammelhunden, Tobbe, och så fällde jag en tår. Ibland går det dagar jag inte tänker på honom alls. Ibland kommer det över mig igen.
Hans tid var slut, han var klar med livet, han behöver inte ha ont mer. Det var i rätt tid, innan det gick för långt. Det var fint, hela familjen var med. Han blev många gånger äldre än vi alla nånsin kunnat tro.
Men ändå saknar jag honom så mycket ibland.

Idag har jag Zonda, med henne har jag haft chans att göra rätt - det som blev fel med Tobbe. Jag var barn när Tobbe kom hem till oss, så han har lärt mig mycket. Trist bara att det skedde på hans bekostnad. Men han har lärt mig mycket, otroligt mycket. Till exempel att jag inte vill vara sur på min hund och korrigera bort beteenden - utan ha trevligt med min hund och visa vad som är rätt, snarare än att säga till när det blir fel.

Livet är tråkigt utan hund. Jag har prövat, det funkade inte alls. Hundar är lycka personifierat. Det gör bara så ont när dom försvinner från en. Men det är det löftet man måste ge sin hund, att låta den somna in när det är dags, hur ont det än gör i en själv.

Rallylydnad och sen kommer helgen

I veckan har vi tränat lite Rallylydnad, har ju anmält mig till rallylydnads KM på jbk, så det är väl lika bra att träna lite oxå. Måste ta å lära in så många skyltar som möjligt oxå, annars kommer det inte gå vägen. Men om ja "bara" får koll på skyltarna och jag å Zonda kan träna några av svängarna som finns, så ska det nog gå hyffsat. Rallylydnad är roligt och påminner mig om skälet till att jag gillar att träna hund. Jag kommer inte sluta med lydnaden, men rallyn är ett superbra komplement till den vanliga lydnaden. Man träna lite andra saker och fokusen blir lite annorlunda än på vanlig lydnad, för både mig å Zonda.

Denna film har jag kollat på för att lära mig skyltarna, och det är många skyltar. Vissa av skyltarna ser ut att vara gjorda efter 7 glas vin en lördagsnatt, men det dom går nog att lära sig dom oxå!

Vissa saker är ju skitlätt om man tränat lydnad sen innan, t.ex. sväng vänster, jo det klarar vi ju. Men att sitta rakt framför mig tycker Zonda är konstigt. Och de moment när hunden INTE ska sitta fot, utan STÅ fot, men man får väl rappa på lite så hon inte hinner sätta sig. Sen måste jag träna "tysken" med koppel på oxå. Och momentet när man sätter hunden, platsar den, går ett varv runt den, och sedan står i fotposition innan man går igen. För i nybörjarklass måste man ha koppel på, så några av momenten blir lite mer underliga pga det. Men om det inte vore nån utmaning vore det ju ingen idé alls att göra det!


I Helgen ska vi träna sök med ett gäng jag inte tränat sök med förut. Dom ska va duktiga har jag hört så det ska bli superkul! Jag ska vara sök-figge på vårt KM i sök, så jag anmälde mig som figge ifall de ville ha mig nu i helgen, då jag inte vill friska upp minnet lite inför kommande tävlingen, vill inte göra bort mig totalt som figge heller! ^^

Och imorn lördag ska jag å J och hennes Pinscher träna lite oxå, å så skulle det visst fotas en del oxå. Med lite tur kanske jag kan få nån lite snyggare bild på Zonda, inte bara dom lurvbilderna jag har nu.

Trevlig fredag på er gott folk! Här ska drickas HallonTe med Honung!

Lydnad trots löp och Dragtankar

Åkte till JBK för att.. för att... ja, för att inte sitta hemma bara antar jag. För väl där gjorde vi inte mycket nyttigt.
Vi tränade lite fritt följ i blötan. Tränade lite inkallningar med ställande.
Tränade lite på att backa.. helst rakt bakåt. Tränade lite på att stå på bakbenen utan stöd från mig, mer än att jag håller handen över henne. Det var kanske 20 min, sen hade jag slut på idéer.
Jag vill träna in "rutan" från lydnadsklass 2, men den har funkat bäst att träna in med kamp och lek, men nu när damen börjat löpa funkar inte kampen som belöning längre, så det är ingen idé. Hon kan kampa lite, hoppa efter den lite, men det funkar inte som belöning längre. Fan. Hon som brukar funka så bra med lek-belöning. Rutan vill jag helst inte träna in med godis heller, för jag vill inte att hon ska börja leta i rutan efter godis, det vore förödande.
Trist att hon ska bli en sån soffpotatis pga löpet.. än värre brukar hon bli pga skendräktighet och sen skenvalpighet. Surt. När hon löper går det ju fortfarande att träna med henne, för då är hon väldigt intresserad av kontakt och gos, men sen... sen blir det svårare.

Zonda slövovven.

Jag har ju gått å blivit lite intresserad av drag med hund. Dock har jag insett att man måste ha så mycket prylar... Jag har en hund, en sele och en  cyckel, so far so good. Men jag behöver nån form av antenn som håller ut kopplet från cyckelns framhjul oxå, och jag vill inte betala 500 för det. För jag tror att vi kommer att trassla in kopplet i framhjulet, inte minst i början när hon inte riktigt lärt sig det hela. Det här med draglina har jag oxå funderat över, jag har hittat billiga resårlinor som jag tänkt ha, men jag vill ju inte att allt ska vara resår, så då måste jag fixa det på nåt sätt, och övergången mellan expanderlina och fast vill jag inte ha nån metall i heller, så det blir spännande att lösa.. för jag vill inte slakta nåt koppel heller... Och spårlinan får gärna fortsätta vara hel den oxå, vill inte klippa i den.. Och om nån vill vara "hare" åt oss när vi väl testar, så är det bara att höra av sig.
Får NÅNTING måste jag göra åt att Zonda är en sån soffpotatis efter löpet. Och sen behöver hon bättre kondis för att hålla ihop under lydnaden ordentligt. Blir hon inte trött så orkar hon mer... fan va simpelt det lät!

Gosa, inte busa. Mycket viktigt vissa tider.

Bilden ovan är ett toppenexempel på Zonda nu. I vanliga fall kommer hon och puttar på mig när jag sitter vid datorn och säger "kom nu matte! Kom så går vi ut och gör nåt kul! Kom så åker vi till klubben!". Idag sa hon, väldigt tydligt "lyft upp mig, jag vill gosa, och jag tänker inte gå ens om det är obekvämt att ligga i ditt knä". Och så här låg hon, minst en timme. Verkade inte va så bekvämt, men bara hon fick ligga i knät var hon nöjd. Helst skulle hon ligga på min arm oxå, men det blir så svårt att skriva utan högerarm.

När vi var på klubben så tränade vi på nåt iaf, men det känns så lönlöst när det ändå inte går att träna på det man vill. Jag har ju tillfälligt gett upp "rutan", men jag har försökt få upp hennes intresse för apportering och apporter. För jag har insett nu att ska jag ta mig upp till lk3 och ev. elit så kommer det hänga på apporteringarna. Jag måste träna bredare än bara inför lk2. Men hon verkar tycka att det är kul med detta "nya" apporteringsprylarna. Men det är oxå en sak, hon lär snabbt men tröttnar rätt fort oxå, lite "men vi kan ju det här ju". Och det är en balansgång att få det att både hålla apporteringen kul OCH rätt. Men men, nu har vi börjat mer med det iaf. Resten får tiden utvisa.


Appropå barmarksdrag så hittade jag en toppenblog med massa tips som jag hämtat massa info ifrån, kolla den om ni är nyfikna på draget!
http://lillaliam.se/?cat=17

Lugna gatan

Vi var ju med på en inofficiell tävling (Augustikannan) i lydnadsklass ett för ett tag sen, det gick rätt bra, Zonda vann med sina 190p (av 200). Vi nollade ingenting och hon fick flera tior, den vi är mest stolt över är ju så klart tian vi fick på linförigheten. Zonda var awsome, helt underbar och gjorde sin del asbra! Jag gjorde en å annan miss som drog ner poängen lite, å så var det en miss mellan mig och tävlingsledaren, men det få man ta. Det var så nära perfekt vi kommer :)

Men så började lilla busan löpa strax efter så nån officiell tävling lär det inte bli förrän i december.
Nu har vi haft lugnt här hemma ett tag. Micke är förkyld som få, jag blev oxå förkyld som satan strax efter honom. Vi orkar inte många knop här hemma. Och Zonda har som sagt börjat löpa, så hon vill bara gosa gosa gosa.
Problemet med henne är att det tar så lång tid efter löpet innan hon kommer igång igen. Hon är en soffpotatis sååå länge. Jag vet att det går att avhjälpa med mindre mat och massvis med motion, och som det är nu så orkar jag inte det alls.
Jag har en liten plan att skaffa nåt till cyckeln, typ en expanderlina å lite till, och lära henne dra. Men jag är så kass på det där med cyckel... aja, får jag bara till det praktiska så borde det gå att lösa. Och då måste jag orka. Jag tror hon skulle gilla att dra.

Men just nu tänker jag återgå till lugna gatan. :)

Bygga lite!

Idag byggs växthus i hos mina föräldrar, stort och fint kommer det bli. Zonda har fått en liten pool att bada i. Jag tror att hon tycker att det är lite kallt i vattnet, men hon verkar gilla att ha en enorm vattenskål som hon kan trampa runt i. Nu ska ja va lite nyttig och hjälpa till lite. Och sen ikväll blir det grillat.

Hoppas regnat och åskan håller sig borta bara.

Klychigt, men sommaren är här!

Då var det onsdag och min lillebror har varit på besök några dagar. Det är trevligt, då han är den jag saknar mest sen jag flyttade hemifrån. :) Tanken är att vi ska va lite nyttiga å söka jobb och plugga till hans körkort... men så kom sommaren och avbröt oss! :D Så det har blivit stranden, jordgubar, glass, kaffe å allmänt mys istället. Inte riktigt som planerat men vad gör man när sommaren faktiskt dyker upp efter åtta-nio månaders frånvaro? Man måste ju njuta! :D

Och, jag vet att detta är old news för många, men jordgubbarna från Gigeryd är dom godaste jordgubbarna jag ätit!  Det kommer bli nån liter till idag! För idag bär det av till sjön för att bada! Detta får jag räkna som semester, och en bra semester är det!

Måndag och tisdag kväll drog jag med brorsan till brukshundsklubben, måste ju träna Zonda ju. Zonda har blivit jätteduktig på senare tiden, vi har lärt oss massor av några på jbk, och nu går Zonda både med kontakt och snyggt fot, dock är hon lite sne i sättandet, det får vi ta å ordna till, så kan vi ju inte ha det heller. Jag har på senare tid insett att jag går som om jag vore påtänd i fotgåendet, men bara då, och det ser uppenbarligen väldigt märkligt ut, inte undra på att Zonda blir tveksam, hon lär väl undra va fan som tagit åt mig.
Men jag håller på att öva på att lita på att hon är hos mig, även om jag inte ser henne, inte helt lätt tycker jag, men här verkar jag ju ställa till det för Zonda så jag ska jobba som satan på det! Hon har ju dock slarvat med läggandet på täving, spå det har vi tränat på, även ståendet, men de verkar sitta riktigt bra nu. Så nästa gång blir det att träna apport och hopp, sen så, sen så. Det enda som kan hindra oss nu är om hon börjar löpa, eller om jag inte fixar att anmäla mig till nån officiell tävling, men en inofficiell är vi anmälda till åtminståne... men det kommer man inte ur ettan på... Men vi ska lyckas, och vi kommer lyckas, Zonda är nämligen bäst!

Igår somnade min gammelhund in.

Igår somnade min gammelhund in, min älskade gamle Tobbe.

Jag var elva år när vi hämtade honom som valp. Han blev över 14 år.

Han har haft mycket emot sig hela sitt liv. När han var 12 veckor blev han trampad på ena tassen och när han var ett år så låg han inne på djursjukhuset i 5 dagar pga magproblem. Det trodde dom inte att han skulle klara, men även det övervann han.

Pga en ordentlig rädlsa för att bli trampad och lite dålig mentalitet så högg han när han blev trängd, och vi visste inte hur man skulle hantera sånt, så det slutade inte alltid bra. Nära att sluta för honom pga det oxå.. men även det övervann han. Han blev bättre och lättare att hantera. Han har oxå alltid varit välidgt rolig och närvarande. Väldigt innerlig och älskat sin familj otroligt mycket. Men vi älskar ju honom.

En gång blev han överkörd av postbilen, men klarade sig med bara nån liten skråma (och blotta förskräckelsen)... efter det så lärde han sig att "gula bilar är farliga"... gubben lilla..

Men mest har han varit hela bygdens och alla barns vän. Han har spelat fotboll med oss när vi var barn, han lärde sig massa udda saker som man måste kunna när man bor med barn.. typ gå på spången i skogen och åka rutschekana och åka pulka (och hoppa av pulkan och jaga ungen på pulkan för att sno vanten av den skrattande unge). Han har alltid älskat barn, dom hittar på så roliga saker! Även som gammal tittar han lite extra på dagisbarnen. Stim och stoj och skrik, det är trygghet för honom.


Det är Tobbe som lärt mig att det inte alls alltid är en bra idé att trycka ner och rycka i kopplet för att "uppfostra", att man kan göra på andra sätt. Det är inte en bok som lärt mig det, utan Tobbe. När han försökte hugga när man klippte klorna på honom så började jag (som barn) med att hålla en köttbulle framför näsan på honom och klippa med klipparen i luften och lägga den mot klorna så småning om - medan han fick äta bit för bit av köttbullen. Detta funkade mycket bättre än att "hålla i och bara göra det" - som vi (familjen) fått lära oss att man skulle göra. Att detta sätt hade ett namn var nåt jag lärde mig tio år senare.

Tobbe när han var som finast.

Det var Tobbe som lärde mig att det är mycket roligare att vara mjuk mot hunden än att tänka dominans hela tiden. Dominands-tänket har jag aldrig gillat ändå, trots att jag fick höra att det var "det enda sättet" när jag var liten (och då inte från mina föräldrar utan vi, familjen, fick höra detta från några som vi tyckte/trodde var otroligt kunniga...).

Han har lärt mig att det finns andra sätt.. och det var först när jag blev äldre och läste på nätet och andra ställen att det faktiskt fanns fler människor som resonerade som jag.

Vi har haft mycket kul ihop, Tobbe och jag. Han är skälet till att jag idag älskar hundar. Han är skälet till att jag skaffade hund när jag flyttade hemifrån. Det är han som fick mig att inse att livet inte är nåt utan hund.

Han har alltid varit en livsnjutare och han har gjort sitt bästa för att lära mig detsamma. Han har alltid funnits där för en. Redo att tigga korv eller titta på tv ihop. Eller bara gå å mysa en dag i skogen. Eller åka moppe ihop, eller vad helst vi hittade på.

Som tioåring sprang han och lekte med ettåringar i samma fart och smidighet, om än inte lika uthållig. Som tolvåring hade han blivit pensionär, som fortfarande kunde gå långrundor utan problem.

Men nu sista året så har han fått de flesta krämpor, diabetes (lättare), muskulaturen försvann, kroppen/skelettet blev lösare, massa knölar, riktigt urusla tänder, pälsavfall, lite "alzheimers"...

Men han var pigg länge och fram tills för en månad sedan kunde han fortfarande hoppa upp i soffan. Trappen fixade han även sista dagen.

Prommenaderna gick inte alls speciellt långsamt, han höll tempo med Zonda. Att gå en halvtimme var inga problem ens hans sista morgon.


Hans sista dag i livet var bra. Hela familjen var med. Vi gick upp tidigt, jag gick ut med hundarna på världens mysigaste prommenad i superfint väder, Tobbe var på bra humör, jag ville inte att prommenades skulle ta slut, jag ville bara fortsätta gå i all oändlighet... Sen åt vi frukost allihop. Jordgubbar till oss människor och bacon och korv till Tobbe. Vi pratade och hade trevligt. Sen åkte vi in och allt gick väldigt lugnt och fint till. Först fick han lugnande (snabb spruta i nacken) för han blir lite stressad av vetrinärkliniker. När han väl blivit ordentligt dåsig fick han en kanyl i benet och somnade in, helt utan ryckningar eller nåt sånt. Han bara somnade. Med en korvbit kvar i munnen. Till slut syntes det i ögonen att han var borta. Det var så konstigt att krama den varma kroppen och veta att han inte var kvar längre. Men det är samtidigt väldigt skönt att veta att han inte har ont längre. Jag kramade och kramade och kramade och kramade. Jag hade kunnat vara kvar hela dagen. Alla är så ledsna, alla saknar honom så. Det är så tomt utan honom. Jag bor inte kvar hemma, men resten av min familj gör. Jag kan åka hem till mitt "vanliga liv", det kan inte resten av min familj... i huset finns spår överallt efter världens vackraste Tobbe.

När vi väl satt i bilen för att åka delade Zonda ut pussaborttårarpussar. Hon fick en stor kram, detta hade varit ännu svårare utan henne.


Tobbe, en vacker Tibetansk Terrier, föddes den 19 april 1998, somnade in för alltid den 29 juni 2012, han blev över 14 år gammal. Han överlevde mot alla ods i så många år, men inte ens han kunde övervinna ålderdomen.

Han är så saknad, av så många. Man hinner göra avtryck i mångas liv på 14 år. Stora avtryck.

Tobbes sista prommenad

Utanför kliniken.

Allting kan gå itu. http://www.youtube.com/watch?v=-u-ZcFgDj-4 


Tårarna upphör då och då, men verkar aldrig ta slut. Jag saknar dig Tobbe.

Ny bil och nya byxor!

Då har vi köpt ny bil och nya byxor! Förjävla trevligt både och!

Köpte ett par byxor att ha när jag tränar med Zonda, så efter lite reasearch så tänkte jag titta på ett par Lundhags Traverse pants nu när vi var förbi Götet i helgen (bättre butiksutbud än Jkpg). Och ett par sådana blev det. Att de var nedsatta från 1700kr till 999kr gjorde ju inte saken sämre. Sanna nöjd! Riktigt nöjd, eftersom de visade sig vara riktigt bekväma oxå! Så nu kan jag se ut som folk när jag är å tränar vovvan, och även SE hunden. För joggingbyxorna jag haft innan är så yviga så det är lixom tyg ivägen för att se hunden.
Å så är det stretch på rumpan/låren och på knäna, så de sitter lika bra när man rör på sig, som när man står still eller sitter ner. Ville egentligen ha de mörkröda, men de fanns inte i rätt storlek (eller grå, men den färgen fanns inte alls). Men nu när jag  kommit hem är jag rätt nöjd med att det blev ett par svarta.

En förjälva trevlig helg helt enkelt!

Nu bjuder kvällen på film!

Bloggen får nytt utseende!

Ja, eftersom jag uppdaterar min blogg ungefär en gång i halvårets så är det la dags . Nytt å fräscht utseende fick den iaf, jag gillart, alltså blev det bra :)

Jag har kommit igång på allvar med lydnadsträningen. Har börjat träna lite annorlunda än förut och det funkar toppen med Zonda. Vi gillar inte att ha tråkigt på träningar, alltså har jag slutat träna och ha tråkigt. Man kan göra rätt, vara petnoga OCH ha kul. Så det gör vi nu. Framförallt har kul. Det är viktigare än allt annat. Jag vill inte få en enda lydnadsmerit på Zonda om det inte har varit KUL. Det var ju därför jag började träna lydnad, för att det var kul, för oss båda. ..note to self: glöm inte att ha kul.

Sen funderade jag på att åka till JBK och vara med på träningstävlingen som är ikväll... men så kom Vättern och landade på mig i ett enda BLASK. Allt blev dygnsurt. Och ösregn vette tusan om jag är så sugen på. Men nu skiner solen igen så vi får la se om den varar. Jag har blivit blöt så det räcker ett tag nu, både i helgen, före och efter...


I helgen bär det av västerut, bilen kommer med posten och jag ska snika mig förbi XXL och leta efter ett par  "friluftsbyxor". Jag vill ha ett par som sitter snyggt, är sköna och är något mer tåliga än dom jag har nu. Kommer bli en bra helg, det är jag övertygad om. Nej, det blir inget Gatebil för oss, det blev en ny bil istället. Får man välja så är valet inte svårt.

Nu ska vi se vad kvällen bjuder!

Tränat med Zonda lite

Var och tränade med Zonda igårkväll. Hon var så himla duktig! Är så glad att jag släppt tävlingslydnaden lite, nu är hon med mig igen, är uppmärksam, tycker återigen att det är kul att träna med mig.

Vi tränade på lite distansarbete igen: snurra höger, backa, gå mot mig, backa igen, pang (falla ihop död), ligg m.m. Jag gör så att jag sätter ut en skål som jag lägger en godis i, ställer upp hunden några meter därifrån och mig själv ytterligare några meter bort. Oftast så står skålen med skålen bakom henne eller lite till höger. Huvudsaken är att hon vet att belöningen inte är hos mig, för kastar jag belöningen till henne så kommer hon närmare och närmare mig och det är ju inte det jag vill i distansarbetet.

   Hon tycker det är väldigt kul med distansarbete, blir väldigt peppad, nu börjar det komma lite mer precision oxå, ja, lite, inte för mycket. Men hon är med mig, det är kul! 

Vi har lärt känna hennes ena kullbroder och hans matte. Kullsyskonen är lika galet gossjuka, väldigt miljöstarka och helst klart översociala goingar. Zonda är nog lite tuffare än brodern, men det kan va ja som tolkar fel oxå. Och.. ja, det kanske inte bara är positivt med en tuff/galen hund, haha! Hon är väl lite väl van att busa med brutala Schäfrar kanske :P

Sitter i skolan, håller på att lära oss Adobe-programmen, Photoshop, Illustrator och Indesign. Nyttigt, kommer få mycket nytta  av det, men ja, lite segt är det allt. Men jag har helt klart velat lära mig främst indesign och illustrator, photoshop är jag redan hyffsad på, iaf vanliga baskunskaper.

Nu blir det att försöka lära sig göra en logga i illustrator.

Skickar med en bild på de söta syskonen, Klurax till vänster och Zonda till höger, med sitt fina täcke på sig!